Valborg
Åh vilken grym helg vi har haft! Har umgåtts med Johanna och Linnea 24/7 sedan i fredags, och herregud alltså. I fredags var vi tre, Sven och hans vän Kyle på Park Lane som hade sin Queer-kväll. Intressant upplevelse måste jag säga, med grymma transor som gick runt och minglade, manliga gogo-dansare på baren (INTE illa) och Drag-show senare på natten. Det var dock småsegt, det hände inget runtom ovanstående aktiviteter, alla höll sig lite för sig själva på något sätt och det var alldeles för trångt på det lite för lilla dansgolvet. Så vi gick vid två för att sätta oss på mcdonalds istället och tog sista bussen hem.
Igår latade vi oss hela dagen tills det blev kväll igen, och då bar det av in till stan igen. Tanken var att vi skulle sätta oss i en park och förfesta, dra till andra långgatan en stund och sedan ta oss till Trädgårn, men så blev det inte riktigt. På grund av icke medberäknad kyla så hamnade vi längst bort högst upp i nordstan vid ett bord på en av de där restaurangerna uppe längs balkongerna, typ, om ni vet. Där satt vi alldeles för länge och blev överförfriskade, så vi hann inte till andra långgatan... förlåt karoline :( sedan gick vi (märk väl: gick) till trädgårn. Vi var där relativt tidigt, mot när jag brukar vara där iallafall, så det var kul att upptäcka att folk var lite mer snackvilliga sådär lite tidigare på kvällen. Vi träffade världens skönaste snubbar varav den ena skulle gifta sig i slutet av maj och vi hade svinkul med dem hela kvällen. Blev att vi hängde med på efterfest med dem i Partille, varför jag alltid lyckas hamna just där med Johanna är ett mysterium. Då var två av tre killar skittråkiga och somnade efter en stund, så vi åkte med första bussen in till stan. När vi då stod och väntade på bussen svängde en limousin upp vid busshållplatsen och frågade om vi ville åka med. Men det var väl jag som var tråkig och inte vågade. Men seriöst, han såg grymt skum ut och vem vet var han har fått en limousin ifrån liksom? kom hem hit vid halv åtta iallafall. Linnea och Johanna sover fortfarande.
By the way, pojkarna från trädgårn har ett band. Gå in och lyssna, Part of Jon heter de.
Hörs
Igår latade vi oss hela dagen tills det blev kväll igen, och då bar det av in till stan igen. Tanken var att vi skulle sätta oss i en park och förfesta, dra till andra långgatan en stund och sedan ta oss till Trädgårn, men så blev det inte riktigt. På grund av icke medberäknad kyla så hamnade vi längst bort högst upp i nordstan vid ett bord på en av de där restaurangerna uppe längs balkongerna, typ, om ni vet. Där satt vi alldeles för länge och blev överförfriskade, så vi hann inte till andra långgatan... förlåt karoline :( sedan gick vi (märk väl: gick) till trädgårn. Vi var där relativt tidigt, mot när jag brukar vara där iallafall, så det var kul att upptäcka att folk var lite mer snackvilliga sådär lite tidigare på kvällen. Vi träffade världens skönaste snubbar varav den ena skulle gifta sig i slutet av maj och vi hade svinkul med dem hela kvällen. Blev att vi hängde med på efterfest med dem i Partille, varför jag alltid lyckas hamna just där med Johanna är ett mysterium. Då var två av tre killar skittråkiga och somnade efter en stund, så vi åkte med första bussen in till stan. När vi då stod och väntade på bussen svängde en limousin upp vid busshållplatsen och frågade om vi ville åka med. Men det var väl jag som var tråkig och inte vågade. Men seriöst, han såg grymt skum ut och vem vet var han har fått en limousin ifrån liksom? kom hem hit vid halv åtta iallafall. Linnea och Johanna sover fortfarande.
By the way, pojkarna från trädgårn har ett band. Gå in och lyssna, Part of Jon heter de.
Hörs
oslo
har varit i oslo från onsdag till fredag den här veckan eftersom jag och Therese skulle söka Norska Baletthögskolan. Eller, förlåt, Balletthöyskolen som det heter. Både jag, Therese och Marcus (som vi bodde hos) var helt överens om att norska språket är så otroligt fult. Dessutom har de underlig konst. Vi var i en jättefin men guud så skum park som hade typ ett hundratal statyer med människor i alla åldrar i alla möjliga sjuka konstallationer. Det värsta var högst upp i parken. där hade de tillverkat en basilisk-liknande pelare av stenmänniskor som låg, stod, sitt - you name it - på varandra. Visst, konst är ju som den är ibland, men det kommer liksom barnfamiljer och grejer till den här parken. Vad ska de stackars barnen tro? Att att klättra omkring nakna i en sinnessjukt hög hög (höhö) är något man gör hur som helst? vill de fostra våra efterkommande till nudister allihop? nej, just det.
men trevligt var det iallafall, och nu väntar jag på svar från norge omjag har kommit in eller inte. :)
apropå dumma saker, titta på det här. Sjukt kul xD
Njut av vårvädret nu! Vi hörs!
men trevligt var det iallafall, och nu väntar jag på svar från norge omjag har kommit in eller inte. :)
apropå dumma saker, titta på det här. Sjukt kul xD
Njut av vårvädret nu! Vi hörs!
hahaha
haha. min far är så söt och vidarebefodrar alltid roliga kedjemail till mig. det förgyller alltid dagen lite måste jag säga. detta blev dagens förgyllning.
xD jag vet, jag har bra humor ibland.
idag blire impro-middag till Sex And The City-avsnitt (min nya obsession - kan inte fatta att carrie är otrogen mot Ayden med Big! såå inte okej!) innan wic-match ikväll... björn borg är huvudsponsor ikväll, ska bli intressant att se vad som ska hända ^^ (är med i en dansgrupp som jag tänker förkorta BBG för er som inte vet.. och vi dansar på innebandymatcher.)
ikväll ska jag till göteborg. äntligen. och jag klarade teoriprovet igår. detta kanske är en bra vecka trots allt.
hörs
xD jag vet, jag har bra humor ibland.
idag blire impro-middag till Sex And The City-avsnitt (min nya obsession - kan inte fatta att carrie är otrogen mot Ayden med Big! såå inte okej!) innan wic-match ikväll... björn borg är huvudsponsor ikväll, ska bli intressant att se vad som ska hända ^^ (är med i en dansgrupp som jag tänker förkorta BBG för er som inte vet.. och vi dansar på innebandymatcher.)
ikväll ska jag till göteborg. äntligen. och jag klarade teoriprovet igår. detta kanske är en bra vecka trots allt.
hörs
efter lång tystnad.
jag var i helsingborg i helgen och firade påsk på tivoli med bandet hoffmaestro. Sjukt och sjukt roligt var det. Och nu två dagar i efterhand kom jag på svaret på en fråga som jag fick höra för ett par veckor sedan och som sedan dess legat och gnagt i mitt huvud. Varför ser man så ofta tjejer som är grymt snygga som är tillsammans med en kille som inte alls är lika snygg? och med detta menar jag inte att alla par i hela världen är uppbygda såhär. självklart har jag också sett många par där killen är såå mycket snyggare än tjejen. och såna som.. eller ja, ni fattar grejen hoppas jag. och jag fattar vad han som ställde frågan menade.
min första förklaring till detta syndrom var att tjejer har i allmänhet sämre självförtroende än killar, eller iallafall som man märker. därför vågar tjejer i mindre utsträckning satsa på snygga killar, medan killar vågar gå fram och snacka med en tjej som egentligen är "out of his league", som man säger..
min nästa teori var att alla har olika smak, därför tycker väl självklart tjejen att hennes pojkvän är snyggast i hela världen. och utseendet ska ju faktiskt inte spela någon större roll, fy på dig tanya som är så ytlig. men vadå? är inte människan rätt ytlig och fördomsfull av sig då? eller har de tjejer som är tillsammans med "fula" killar bara kommit längre i sin utveckling än vi andra?
då fick jag bara ännu mer att tänka på.
men nu har jag en ny teori, efter att ha sett sinnessjukt många snygga killar i helsingborg. till och med de fula killarna ser helt okej ut, kom vi fram till. bara det att varenda kille som verkligen var något att ha, visste precis hur snygg han faktiskt var och var därför sjukt dryg, så det var inga vi ville prata med i vilket fall. och vilka finns det då kvar att välja mellan? jo, de som är liite mindre snygga men som man faktiskt kan snacka med. då känns det inte längre så konstigt att tjejer faller för "fula" killar. det ger en något mer än att man inte behöver få blickar på stan som säger: hon är så mycket snyggare än honom. man kan ju faktiskt prata med människan som man vill lägga så mycket tid med.
inte för att jakten på att snygga killar som är normala slutar, men då var ett av mysterierna lösta iallafall. eller inte, men.. eh.. ja.
och detta är i no offence till de män som har funnits i mitt liv, om någon av dem får för sig att läsa detta.. mindre troligt, men dår är det sagt iallafall. och jag menar verkligen inte att alla snygga killar är dryga heller, då hade jag väl inte haft någon erfarenhet av killar över huvud taget.. ;)
vi hörs om ett par månader antar jag..
min första förklaring till detta syndrom var att tjejer har i allmänhet sämre självförtroende än killar, eller iallafall som man märker. därför vågar tjejer i mindre utsträckning satsa på snygga killar, medan killar vågar gå fram och snacka med en tjej som egentligen är "out of his league", som man säger..
min nästa teori var att alla har olika smak, därför tycker väl självklart tjejen att hennes pojkvän är snyggast i hela världen. och utseendet ska ju faktiskt inte spela någon större roll, fy på dig tanya som är så ytlig. men vadå? är inte människan rätt ytlig och fördomsfull av sig då? eller har de tjejer som är tillsammans med "fula" killar bara kommit längre i sin utveckling än vi andra?
då fick jag bara ännu mer att tänka på.
men nu har jag en ny teori, efter att ha sett sinnessjukt många snygga killar i helsingborg. till och med de fula killarna ser helt okej ut, kom vi fram till. bara det att varenda kille som verkligen var något att ha, visste precis hur snygg han faktiskt var och var därför sjukt dryg, så det var inga vi ville prata med i vilket fall. och vilka finns det då kvar att välja mellan? jo, de som är liite mindre snygga men som man faktiskt kan snacka med. då känns det inte längre så konstigt att tjejer faller för "fula" killar. det ger en något mer än att man inte behöver få blickar på stan som säger: hon är så mycket snyggare än honom. man kan ju faktiskt prata med människan som man vill lägga så mycket tid med.
inte för att jakten på att snygga killar som är normala slutar, men då var ett av mysterierna lösta iallafall. eller inte, men.. eh.. ja.
och detta är i no offence till de män som har funnits i mitt liv, om någon av dem får för sig att läsa detta.. mindre troligt, men dår är det sagt iallafall. och jag menar verkligen inte att alla snygga killar är dryga heller, då hade jag väl inte haft någon erfarenhet av killar över huvud taget.. ;)
vi hörs om ett par månader antar jag..
update?
har väl inte bloggat på typ.. två månader? vet inte. iallafall tänkte jag att en update om mitt liv kanske kunde sitta fint. det är ju ändå mig bloggen handlar om. Dah?!
(vet inte när jag bloggade senast men täcker in hela 2010 iallafall, i okronologisk ordning...)
- Hade en awesome nyår hemma hos Mickan som sedan stack till fucking Australien.. :)
- åkte till norge och sökte till london studio center. kom inte in, men det var grymt kul!
- flyttade ihop med sven till ett rum i en grym lägenhet!
- tog farväl av johanna som valde mallorca framför varberg.
- håller på att ta körkort :) tre veckors intensivkurs i samband med sportlovet och nu är uppkörningen bokad!
- är inne i en intensivperiod i skolan eftersom vi har föreställning om tre veckor :)
- är fortfarande singel. varken lycklig eller olycklig.
- bidrag i form av pengar mottages blygsamt pga seriös brist på arbete
- börjar bli stressad av alla intagningsprov och all shit jag måste fixa till dem..
- min lärare har upptäckt att jag har olika långa ben. hej hälinlägg resten av livet!
- ska sluta vara ute efter att supa mig full. har gått illa alldeles för många gånger nu..
- har kommit på hur roligt det är att vara danslärare. :)
med mera med mera antar jag.. men ja, det får räcka för ikväll. får se om jag lyckas vara lite mer produktiv när det gäller blogginlägg den närmaste tiden. antagligen inte, men lets say so.
hörs
(vet inte när jag bloggade senast men täcker in hela 2010 iallafall, i okronologisk ordning...)
- Hade en awesome nyår hemma hos Mickan som sedan stack till fucking Australien.. :)
- åkte till norge och sökte till london studio center. kom inte in, men det var grymt kul!
- flyttade ihop med sven till ett rum i en grym lägenhet!
- tog farväl av johanna som valde mallorca framför varberg.
- håller på att ta körkort :) tre veckors intensivkurs i samband med sportlovet och nu är uppkörningen bokad!
- är inne i en intensivperiod i skolan eftersom vi har föreställning om tre veckor :)
- är fortfarande singel. varken lycklig eller olycklig.
- bidrag i form av pengar mottages blygsamt pga seriös brist på arbete
- börjar bli stressad av alla intagningsprov och all shit jag måste fixa till dem..
- min lärare har upptäckt att jag har olika långa ben. hej hälinlägg resten av livet!
- ska sluta vara ute efter att supa mig full. har gått illa alldeles för många gånger nu..
- har kommit på hur roligt det är att vara danslärare. :)
med mera med mera antar jag.. men ja, det får räcka för ikväll. får se om jag lyckas vara lite mer produktiv när det gäller blogginlägg den närmaste tiden. antagligen inte, men lets say so.
hörs
the day the dancers stood still
Onsdag 20/1, v. 3, 9.30 på förmiddagen. Klassen har jazz och ska precis påbörja en diagonal med inriktning på piruetter och fankicks. Tre och tre över golvet. Första tre klarar av diagonalen utan problem. Stannar kvar på samma sida för att hålla ögonkontakt med nästa tre. En i Klassen, låt oss kalla henne Gun, har avslutat den andra dubbelpiruetten och ska ta ett enkelt steg och korsa över det andra, när den hon håller ögonkontakt med, låt oss kalla henne Ragnhild, plötsligt ser paniken i Guns ögon och ser henne liksom i slow motion falla till golvet. Världen återgår till normalt tempo, och Gun ligger nu på marken och håller om sitt knä, inte långt ifrån tårarna. Alla stannar upp. Vad hände? Vem gjorde något? Ragnhild, som vart med om samma sak som Gun, vet att det inte var någon som gjort något. Det var Knäskålen. Knäskålen som inte ville göra som Gun ville, utan i vildaste protest hade bestämt sig för att trotsa både Ledband och Smärta och lämna sin välbekanta grop i knäleden. Lyckligtvis lyckades inte Knäskålen helt, utan Ledbanden lyckades med stor ansträgning dra tillbaks den på plats. Klassen lyckades agera snabbt, och en stund senare satt Gun vid spegeln, matt av smärtan och chocken, med stödbinda och is på knät. Dansarna vågade börja röra sig igen.
Samma dag, 10.50 på förmiddagen. Klassen har modernt och ska precis ta sig an ytterligare en diagonal bestående av utfall i djup plié fram över golvet. Ragnhild har precis frågat läraren, låt oss kalla henne Doris, varför hon får ont i knäna när hon gör övningen. Efter lite efterforskning kommer de båda fram till att smärtan orsakas av att Ragnhild inte har ordentlig koll på sin utåtvridning, vilket skapar en obehaglig vridning i knät. Musiken sätter igång, tre och tre över dansgolvet, första två grupperna, däribland Ragnhild, klarar sig utan större problem, Ragnhild känner knappt av smärtan i knäna. Plötsligt, precis innan tredje raden av elever är klara, hörs ett skrik från ytterligare en elev, låt oss kalla henne Barbro, som också hon faller till golvet hållandes runt sitt knä. Dansarna stannar åter upp. Denna gång är det värre. Barbro skriker okontrollerat, börjar hyperventilera och snyftar hysteriskt. Helt plötsligt kommer den andra läraren fram, låt oss kalla henne Ritva, och befaller Barbro att lugna ner sig. Doris kommer fram igen, försöker böja och sträcka på Barbros ben, vilket inte går, det gör för ont. Det bestäms att Barbro måste till akuten, vilket sker efter en stunds förberedelser.
Klassen tar lunch.
Epilog
När de som följt med till akuten kommer tillbaka får Klassen veta att Barbros knä forfarande var ur led när de kom till sjukhuset, och eftersom det varit ur led såpass länge skulle hon inte kunna gå, eller dansa, på sex veckor, och efter det kunde hon börja på rehabilitering.
Efter detta tog det en stund innan Klassen vågade börja röra sig ordentligt igen. Ragnhild är glad att detta inte har hänt henne. Än iallafall. Risken finns ju liksom.
Samma dag, 10.50 på förmiddagen. Klassen har modernt och ska precis ta sig an ytterligare en diagonal bestående av utfall i djup plié fram över golvet. Ragnhild har precis frågat läraren, låt oss kalla henne Doris, varför hon får ont i knäna när hon gör övningen. Efter lite efterforskning kommer de båda fram till att smärtan orsakas av att Ragnhild inte har ordentlig koll på sin utåtvridning, vilket skapar en obehaglig vridning i knät. Musiken sätter igång, tre och tre över dansgolvet, första två grupperna, däribland Ragnhild, klarar sig utan större problem, Ragnhild känner knappt av smärtan i knäna. Plötsligt, precis innan tredje raden av elever är klara, hörs ett skrik från ytterligare en elev, låt oss kalla henne Barbro, som också hon faller till golvet hållandes runt sitt knä. Dansarna stannar åter upp. Denna gång är det värre. Barbro skriker okontrollerat, börjar hyperventilera och snyftar hysteriskt. Helt plötsligt kommer den andra läraren fram, låt oss kalla henne Ritva, och befaller Barbro att lugna ner sig. Doris kommer fram igen, försöker böja och sträcka på Barbros ben, vilket inte går, det gör för ont. Det bestäms att Barbro måste till akuten, vilket sker efter en stunds förberedelser.
Klassen tar lunch.
Epilog
När de som följt med till akuten kommer tillbaka får Klassen veta att Barbros knä forfarande var ur led när de kom till sjukhuset, och eftersom det varit ur led såpass länge skulle hon inte kunna gå, eller dansa, på sex veckor, och efter det kunde hon börja på rehabilitering.
Efter detta tog det en stund innan Klassen vågade börja röra sig ordentligt igen. Ragnhild är glad att detta inte har hänt henne. Än iallafall. Risken finns ju liksom.
auditionstress och träningsverk
alltså, det här med auditions och ansökningar och fan och hans moster är verkligen spänningsskapande, vilket är lite ödets ironi eller nåt eftersom man måste söka och hålla på för att komma vidare i "branschen". Kul. verkligen. Hade ju kollat ut de skolor som jag ville söka i london (tro mig, DET tog tid.) i lördags och var jättenöjd med mig själv. Och så får jag papper från Bird College som är en av skolorna som jag ska söka, och där står det att ansökan ska vara inne senast fredag. Och man ska fixa - låt mig göra en blondinbella - följande saker:
- Fylla i ansökningspapprena (snälla säg nån hur det stavas?!)
- Ta reda på vad allt i ansökningspapprena betyder...
- Ta bilder av mig själv när jag gör en arabesque (lyfter benet bakåt typ) och en demi plié (böja på knäna utåtvridet) och anpassa till ett visst mått
- Skriva ut någon form av "passfoto"
- Fixa en check på 35 pund att skicka med
Okej, hur gick det nu då? Ja, eftersom jag inte riktigt lyckades lista ut vad allt betydde så var jag tvungen att gissa mig igenom en hel del. Bilder lyckades jag ta idag och skriva ut. men fatta, jag har inte dansat på tre veckor, och efter tre dagar i skolan så ska jag ta bilder på en arabesque liksom?! smärta i ryggen? JA. Passfoto har jag inte lyckats fixa än. Och en check kostar massa pengar att fixa, så då måste jag fråga skolorna om jag kan betala via internet istället... Och detta ska jag fixa och skicka in till innan fredag. my god.
För att inte tala om hur förbannat uppgiven jag blev idag på improvisationen. Vi skulle tänka på en mening och sedan göra en arm- och överkroppskombination av den meningen. Sedan skulle vi göra kombinationen med hela kroppen, använda grundrörelserna litet, stort, upprepande osv. Efter detta skulle vi göra vårat SOLO utifrån dessa rörelser och förflytta oss och hålla på. Sedan skulle vi visa upp det. Jag blev så missnöjd så det var inte sant, jag vill inte göra ett solo av den dumma kombinationen! Det blev asfult och jag kunde inte tänka!
Och då tänkte jag att jag lika gärna kan skita i alltihopa. Som om jag skulle kunna göra det liksom. Har ärvt en förbannad envishet av min mor, tyvärr.
Så nu skiter jag i Bird College, om det inte är okej att ansökan kommer lite sent och att jag betalar via nätet. Med pengar jag inte ens har, förövrigt.
Allt detta gjorde iallafall att jag gav denna intelligenta kommentar till min syster. Jag förstår hennes reaktion.
Så upptressad att jag glömmer vad jag faktiskt håller på med för att det är roligt. BRA!
Nu ska jag äta popcorn. Jag behöver faktiskt saltet. Godnatt.
- Fylla i ansökningspapprena (snälla säg nån hur det stavas?!)
- Ta reda på vad allt i ansökningspapprena betyder...
- Ta bilder av mig själv när jag gör en arabesque (lyfter benet bakåt typ) och en demi plié (böja på knäna utåtvridet) och anpassa till ett visst mått
- Skriva ut någon form av "passfoto"
- Fixa en check på 35 pund att skicka med
Okej, hur gick det nu då? Ja, eftersom jag inte riktigt lyckades lista ut vad allt betydde så var jag tvungen att gissa mig igenom en hel del. Bilder lyckades jag ta idag och skriva ut. men fatta, jag har inte dansat på tre veckor, och efter tre dagar i skolan så ska jag ta bilder på en arabesque liksom?! smärta i ryggen? JA. Passfoto har jag inte lyckats fixa än. Och en check kostar massa pengar att fixa, så då måste jag fråga skolorna om jag kan betala via internet istället... Och detta ska jag fixa och skicka in till innan fredag. my god.
För att inte tala om hur förbannat uppgiven jag blev idag på improvisationen. Vi skulle tänka på en mening och sedan göra en arm- och överkroppskombination av den meningen. Sedan skulle vi göra kombinationen med hela kroppen, använda grundrörelserna litet, stort, upprepande osv. Efter detta skulle vi göra vårat SOLO utifrån dessa rörelser och förflytta oss och hålla på. Sedan skulle vi visa upp det. Jag blev så missnöjd så det var inte sant, jag vill inte göra ett solo av den dumma kombinationen! Det blev asfult och jag kunde inte tänka!
Och då tänkte jag att jag lika gärna kan skita i alltihopa. Som om jag skulle kunna göra det liksom. Har ärvt en förbannad envishet av min mor, tyvärr.
Så nu skiter jag i Bird College, om det inte är okej att ansökan kommer lite sent och att jag betalar via nätet. Med pengar jag inte ens har, förövrigt.
Allt detta gjorde iallafall att jag gav denna intelligenta kommentar till min syster. Jag förstår hennes reaktion.
Så upptressad att jag glömmer vad jag faktiskt håller på med för att det är roligt. BRA!
Nu ska jag äta popcorn. Jag behöver faktiskt saltet. Godnatt.
Dagens whatever-problem
Vet inte om det kan kallas för i-landsproblem, men ja. Det här är min version av händelsen.
Ni fattar att jag mår dåligt.
Jag var påväg hem från Hajen (typ Ica) efter en dag av tidig väckning (5!!), konkande av prylar till hemmet, vandring i kylan till skolan, försök att återanpassa sig till ett liv på en danslinje och ett tuungt dansrep med björnborg girls. Efter detta måste jag handla, eftersom min kyl (läs: två kylhyllor..) består av en tom smörförpackning, ett skinkpaket, sylt och saft... eh ja. Så jag köper ganska mycket och ger mig sedan av för att gå hem bärandes på dessa kassar som snart börjar skära in i händerna, trots tjocka vantar. När jag vandrar där mitt i snöiga (!) varberg med ont i ryggen, en brutalt kurrande mage och två händer med närapå blodstopp händer det som inte får hända. Jag ska ta ett steg och ser försent, på grund av all snö som är ivägen, en a-brunn! Nej! Tjuter jag tyst för mig själv och förbannar snön i tysthet. Det där gjorde ju inte matkassarna lättare liksom.
Ni fattar att jag mår dåligt.
kul, verkligen.
Morgondagen:
1. Min lillasyster fyller år.
2. Mickan åker till stockholm, för att därifrån ta sig till fucking Australien.
3. Sista helgen innan skolan påbörjas.
4. Sista dagen hemma i Askim på - vad blir det..? Minst tre månader tror jag - påbörjas.
5. Sista dagen där jag meningslöst kan sitta och göra ingenting påbörjas.
Jag är en aning deppig. Förutom att min syster fyller år imorgon (den lille skiten blir tonåring..!) så händer verkligen ingenting som får mig att vilja kliva upp ur sängen istället för att bara ligga där hela dagen och strunta i hela världen. Typ. Frågan är varför jag trots detta blir kreativ. Kanske för att jag just såg en jättegammal men otroligt inspirerande film på tv. Strictly Ballroom tror jag den hette. Handlade om pardans och att våga tänka utanför lådan, som jag antar att det heter på svenska...
Kommer nog sitta hela natten och leta musikal- och dansskolor. Blir kul. Godnatt på er andra.
Jag orkar inte ens göra om orden med fet, kursiv och understruken stil så att texten ser liite roligare ut än den gör nu. Kan lägga in en bild på en struts istället om ni vill. Har hört att det piggar upp ett tråkigt blogginlägg. Eller är en kamel roligare? En kamel får det bli.
Han gör ju iallafall nåt roligt med munnen. Och hans näsa sitter högre upp än ögonen.
1. Min lillasyster fyller år.
2. Mickan åker till stockholm, för att därifrån ta sig till fucking Australien.
3. Sista helgen innan skolan påbörjas.
4. Sista dagen hemma i Askim på - vad blir det..? Minst tre månader tror jag - påbörjas.
5. Sista dagen där jag meningslöst kan sitta och göra ingenting påbörjas.
Jag är en aning deppig. Förutom att min syster fyller år imorgon (den lille skiten blir tonåring..!) så händer verkligen ingenting som får mig att vilja kliva upp ur sängen istället för att bara ligga där hela dagen och strunta i hela världen. Typ. Frågan är varför jag trots detta blir kreativ. Kanske för att jag just såg en jättegammal men otroligt inspirerande film på tv. Strictly Ballroom tror jag den hette. Handlade om pardans och att våga tänka utanför lådan, som jag antar att det heter på svenska...
Kommer nog sitta hela natten och leta musikal- och dansskolor. Blir kul. Godnatt på er andra.
Jag orkar inte ens göra om orden med fet, kursiv och understruken stil så att texten ser liite roligare ut än den gör nu. Kan lägga in en bild på en struts istället om ni vill. Har hört att det piggar upp ett tråkigt blogginlägg. Eller är en kamel roligare? En kamel får det bli.
Han gör ju iallafall nåt roligt med munnen. Och hans näsa sitter högre upp än ögonen.
för att börja det nya året med att utvärdera det gamla
1. Gjorde du något förra året som du aldrig gjort förut?
Oh mängder, var på Hultsfred, jobbat som danslärare, för att inte glömma flyttat hemifrån?!
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Pfft. hade nog inga.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar förra året?
Inte som jag vet om?
4. Dog någon som stod dig nära?
Nej. Släktingar dog, men stod dem inte särskilt nära.
5. Vilka länder besökte du?
England :) inget land jag vet, men ni fattar grejen.
6. Är det något du saknar år 2009 som du vill ha år 2010?
Nej, tror inte det. Eller ja, lite extra pengar varje månad skulle ju sitta fint...
7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?
Studenten!! När var det? 5 juni va?
8. Vad var dina största framgångar 2009?
Stipendiet blev jag ju himla glad för. Och att fixa att sjunga på studenten :o Nej, men att ha lärt sig att dansa är väl något av en bedrift också, eller vad säger ni classmates?
9. Största misstaget?
Att anta att människor känner på ett visst sätt när de inte alls känner så. Fast, hur kan man veta sånt iochförsig? Man är la ingen tankeläsare bara för att man är tjej.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Knappt. Har till och med lyckats undvika svininfluensan utan vaccin. Jag måste vara odödlig.
11. Bästa köpet?
Måste bli steppskorna :D
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Tågresor fram och tillbaka till Göteborg? Nej, vet inte. Hyra antar jag.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att komma in på Löftis och upptäcka vilka underbara människor som fanns där. Och att ta studenten. Och hultsfred. Och.. massa :D
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?
I've got a feeling (eller vad den heter) med Black eyed peas, True colors med Ane Brun, det mesta med Regina Speektor, Anna Ternheim och the Killers.
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare :D
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Stretchat.. :S
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Gjort människor ledsna.
18. Hur tillbringade du julen?
Med familjen, bästa sättet :)
19. Favoritprogram på TV?
So you think you can dance, lätt!!
20. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Hata är ett alldeles för starkt ord. Men ogillar, ja.
21. Bästa boken du läste år 2009?
Åh svårt.. Senaste Dan Brown-boken var ju sinnes verkligen. Men Spelet var mycket intressant måste jag säga.
22. Största musikaliska upptäckten?
Hmm.. kommer inte ihåg om det var i år eller förra året, men Ane Brun, Imogen Heap och Jamie Cullum är väl några.
23. Något du önskade dig och fick?
En kamera! :D
24. Något du önskade dig men inte fick?
Äsh, är så dålig på att önska mig saker.
25. Årets bästa film?
Åh. Slumdog millionaire är ju en kandidat iallafall måste jag säga.
26. Vad gjorde du på din födelsedag 2009?
Festade med vänner och folk i klassen. Grymt lyckat!
27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Knappt.
28. Hur skulle du beskriva din stil år 2009?
Klänningar och kjolar är väl en sammanfattning, första halvåret i massa färger, andra halvåret blev det mycket svart-vitt-grått-rött med.
29. Vad fick dig att må bra?
Vänner, dans, sommar och skratt.
30. Vilken kändis var du mest sugen på?
Som typ miljarder andra tjejer med mig säger: Robert Pattinson! Sen upptäckte jag att Channing Tatum inte var så himla illa heller, för att inte vara min stil...
31. Vem saknade du?
Jonna nu på hösten :(
32. De bästa nya människorna du träffade?
Alldeles för många! "Ni-vet-vilka-ni-är-blink-blink".
Ja, så blev det året. Gott nytt år då, en vecka i efterhand.
Oh mängder, var på Hultsfred, jobbat som danslärare, för att inte glömma flyttat hemifrån?!
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Pfft. hade nog inga.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar förra året?
Inte som jag vet om?
4. Dog någon som stod dig nära?
Nej. Släktingar dog, men stod dem inte särskilt nära.
5. Vilka länder besökte du?
England :) inget land jag vet, men ni fattar grejen.
6. Är det något du saknar år 2009 som du vill ha år 2010?
Nej, tror inte det. Eller ja, lite extra pengar varje månad skulle ju sitta fint...
7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?
Studenten!! När var det? 5 juni va?
8. Vad var dina största framgångar 2009?
Stipendiet blev jag ju himla glad för. Och att fixa att sjunga på studenten :o Nej, men att ha lärt sig att dansa är väl något av en bedrift också, eller vad säger ni classmates?
9. Största misstaget?
Att anta att människor känner på ett visst sätt när de inte alls känner så. Fast, hur kan man veta sånt iochförsig? Man är la ingen tankeläsare bara för att man är tjej.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Knappt. Har till och med lyckats undvika svininfluensan utan vaccin. Jag måste vara odödlig.
11. Bästa köpet?
Måste bli steppskorna :D
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Tågresor fram och tillbaka till Göteborg? Nej, vet inte. Hyra antar jag.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att komma in på Löftis och upptäcka vilka underbara människor som fanns där. Och att ta studenten. Och hultsfred. Och.. massa :D
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?
I've got a feeling (eller vad den heter) med Black eyed peas, True colors med Ane Brun, det mesta med Regina Speektor, Anna Ternheim och the Killers.
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare :D
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Stretchat.. :S
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Gjort människor ledsna.
18. Hur tillbringade du julen?
Med familjen, bästa sättet :)
19. Favoritprogram på TV?
So you think you can dance, lätt!!
20. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Hata är ett alldeles för starkt ord. Men ogillar, ja.
21. Bästa boken du läste år 2009?
Åh svårt.. Senaste Dan Brown-boken var ju sinnes verkligen. Men Spelet var mycket intressant måste jag säga.
22. Största musikaliska upptäckten?
Hmm.. kommer inte ihåg om det var i år eller förra året, men Ane Brun, Imogen Heap och Jamie Cullum är väl några.
23. Något du önskade dig och fick?
En kamera! :D
24. Något du önskade dig men inte fick?
Äsh, är så dålig på att önska mig saker.
25. Årets bästa film?
Åh. Slumdog millionaire är ju en kandidat iallafall måste jag säga.
26. Vad gjorde du på din födelsedag 2009?
Festade med vänner och folk i klassen. Grymt lyckat!
27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Knappt.
28. Hur skulle du beskriva din stil år 2009?
Klänningar och kjolar är väl en sammanfattning, första halvåret i massa färger, andra halvåret blev det mycket svart-vitt-grått-rött med.
29. Vad fick dig att må bra?
Vänner, dans, sommar och skratt.
30. Vilken kändis var du mest sugen på?
Som typ miljarder andra tjejer med mig säger: Robert Pattinson! Sen upptäckte jag att Channing Tatum inte var så himla illa heller, för att inte vara min stil...
31. Vem saknade du?
Jonna nu på hösten :(
32. De bästa nya människorna du träffade?
Alldeles för många! "Ni-vet-vilka-ni-är-blink-blink".
Ja, så blev det året. Gott nytt år då, en vecka i efterhand.
vuxenproblem
herregud, mitt internet försvann förra veckan för att min granne på våningen nedanför tydligen hade råkat dra ut sladden till routern när han skurade golven. Ofta. Men okej.
Jag fick lite panik, för jag kunde inte kolla min mail, inte lyssna på musik, inte vara inne på facebook, inte skriva på bloggen. Men framför allt kunde jag inte komma in på mitt bankkonto och kolla hur mycket pengar jag hade/hade fått och betala en sak som jag fått en påminnelse på (inget allvarligt mamma). Men det kunde jag inte. Och inte heller min hyra, och jag kunde inte kolla och jag fått någon räkning från tele2 som jag precis bytt till. jobbigt värre. det blev inte fixat förrän idag efter att jag ringt min hyresvärd sisådär två, tre gånger och jag påpekat att jag faktiskt inte kunde betala min hyra. då blev det fart på honom.
Ännu roligare är ju att jag förra veckan fick ett brev från någon myndighet. Det frågade om jag ville börja pensionsspara och berättade vad "jag" i nuläget kommer få ut i pengar när jag dör. ÅÅÅH vad det känns underbart att inte ens fyllt tjugo än! Tre veckor innan min nittonde födelsedag får jag veta hur mycket rikare jag hade varit som död. KUL LIV. Men okej. Det är väl nödvändigt att börja fundera på, det är ju trots allt bara fyrtiofem år kvar tills jag fyller 64 eller när det är man går i pension, och tänk att stå där med lång näsa och ångra att man inte började pensionsspara när man var nitton. jag lovar att jag kommer vara en sån person, med tanke på vilken bransh man har valt. Ofta att jag kommer ha råd att pensionsspara liksom.
för övrigt så är det slitsamt att bara ha rep på dagarna. Vi övar nästan bara på luciauppträdandet vi ska ha på löftadalen nästa fredag. jag saknar vanliga lektioner, och att vara så varm att man faktiskt kan stretcha på riktigt. Men det får väl bli veckan innan jullovet typ. Bra där.
Godnatt.
Jag fick lite panik, för jag kunde inte kolla min mail, inte lyssna på musik, inte vara inne på facebook, inte skriva på bloggen. Men framför allt kunde jag inte komma in på mitt bankkonto och kolla hur mycket pengar jag hade/hade fått och betala en sak som jag fått en påminnelse på (inget allvarligt mamma). Men det kunde jag inte. Och inte heller min hyra, och jag kunde inte kolla och jag fått någon räkning från tele2 som jag precis bytt till. jobbigt värre. det blev inte fixat förrän idag efter att jag ringt min hyresvärd sisådär två, tre gånger och jag påpekat att jag faktiskt inte kunde betala min hyra. då blev det fart på honom.
Ännu roligare är ju att jag förra veckan fick ett brev från någon myndighet. Det frågade om jag ville börja pensionsspara och berättade vad "jag" i nuläget kommer få ut i pengar när jag dör. ÅÅÅH vad det känns underbart att inte ens fyllt tjugo än! Tre veckor innan min nittonde födelsedag får jag veta hur mycket rikare jag hade varit som död. KUL LIV. Men okej. Det är väl nödvändigt att börja fundera på, det är ju trots allt bara fyrtiofem år kvar tills jag fyller 64 eller när det är man går i pension, och tänk att stå där med lång näsa och ångra att man inte började pensionsspara när man var nitton. jag lovar att jag kommer vara en sån person, med tanke på vilken bransh man har valt. Ofta att jag kommer ha råd att pensionsspara liksom.
för övrigt så är det slitsamt att bara ha rep på dagarna. Vi övar nästan bara på luciauppträdandet vi ska ha på löftadalen nästa fredag. jag saknar vanliga lektioner, och att vara så varm att man faktiskt kan stretcha på riktigt. Men det får väl bli veckan innan jullovet typ. Bra där.
Godnatt.
hitta dina ryggmuskler
bra sätt att hitta sina ryggmuskler längst ner på ryggen, vid svanken typ:
Sitt med fotsulorna ihop (skräddare typ) och häng över med huvudet. Tänk på att sitta på sittbenen så att du inte faller bak, det är då man hittar stretchen ordentligt. Låt/tvinga en kompis att massera, gunga och trycka på höftleden, ryggslutet, upp en längre bit över ryggen och dra längs låren. Tryck försiktigt ner lår/knän närmare marken, men tryck inte för hårt. Samma sak med ryggen, du slappnar av och låter din vän trycka ryggen över och ner över fötterna. Andas genom smärtan som man säger, och försök slappna av mer och mer för varje utandning. Man kanske inte känner något i ryggen i början, men efter ett tag när man släppt ner lår och allt i golvet ordentligt kan jag looova att man känner sina korta ryggmuskler. På mig är de sinnessjukt stela, och det är väldigt skönt när man väl har hittat det.
Det är mycket möjligt att man inte känner något över huvud taget i början, men det är bara för att man är stel.. tro mig, det kommer, och det hjälper en även när man sitter i andra (benen ut åt sidorna, utsträckta) och ska lägga magen i golvet. Vilket vi enligt Lena borde kunna vid det här laget. ehm.. jovisst, säger jag.
Nu ska jag äta kladdkaka.
Hörs.
Sitt med fotsulorna ihop (skräddare typ) och häng över med huvudet. Tänk på att sitta på sittbenen så att du inte faller bak, det är då man hittar stretchen ordentligt. Låt/tvinga en kompis att massera, gunga och trycka på höftleden, ryggslutet, upp en längre bit över ryggen och dra längs låren. Tryck försiktigt ner lår/knän närmare marken, men tryck inte för hårt. Samma sak med ryggen, du slappnar av och låter din vän trycka ryggen över och ner över fötterna. Andas genom smärtan som man säger, och försök slappna av mer och mer för varje utandning. Man kanske inte känner något i ryggen i början, men efter ett tag när man släppt ner lår och allt i golvet ordentligt kan jag looova att man känner sina korta ryggmuskler. På mig är de sinnessjukt stela, och det är väldigt skönt när man väl har hittat det.
Det är mycket möjligt att man inte känner något över huvud taget i början, men det är bara för att man är stel.. tro mig, det kommer, och det hjälper en även när man sitter i andra (benen ut åt sidorna, utsträckta) och ska lägga magen i golvet. Vilket vi enligt Lena borde kunna vid det här laget. ehm.. jovisst, säger jag.
Nu ska jag äta kladdkaka.
Hörs.
sinnessjukt dåligt
löftadalens folkhögskola har investerat i ett föreställningspaket till oss. Alltså varje person i klassen har fått betalat för sig att gå och se ett antal dansföreställningar. Vi har blivit blåsta kan jag säga.
Den första vi såg hette Pacing in Vaudeville, en modern föreställning (hur många andra sorter finns det i dagens danssverige?) koreograferad av Örjan Andersson, som var helt okej, det fanns symbolik och jag fattade allt. Dock var det ganska forgetable, har förträngt hur man säger det på svenska, men ja. Tror ni fattar.
Den andra var en ca en timme lång föreställning som hette Carl Olof Berg Stand Up eller något sådant. Carl Olof Berg är en koreograf, så innan kunde man ju anta att det var någon form av dans där koreografen dansade med. Det var det inte. Det var Carl Olof som berättade om sitt liv hittills och hur han började dansa. Jag gillade föreställningen jättemycket, men det var ingen dans. Eller ja, om man räknar bort imitationen av Flashdance som han gjorde ett par gånger.
Det är dock den tredje som jag ämnar ägna min tid åt den här gången. Vi såg den igår. Jag har redan bearbetat den väl, men känns bra att skriva ner orden också.
Det var den värsta jäävla förbannade skit jag någonsin sett! Jag förståår inte hur riksteatern kan skicka ut en sådan föreställning och kalla det för DANS! Första akten, som jag iochförsig tyckte var bra, var också en ståuppföreställning men med en Lo Kauppi som pratade om sexism och männens förtryck mot kvinnor. Bitvis roligt men vid närmare eftertanke verkligen inte särskilt omvälvande eller tankeväckande. Och vaaaaad haaar deet meed daaaans att göööra??? INGENTING!
Och den andra akten ska vi ju då inte ens prata om. Det var fyrtiofem minuter av halvdana rörelser, självömkan, DÅLIGA "monologer" utan känsla och pretentiös attityd. Seriöst! Vem gör en föreställning där man vill inta scenen efter att ha varit gravid - göra en "comeback" - och göra det genom att ha dåligt sydda kostymer med låtsasmagar så det såg ut som att hon var gravid? det var ju det hon precis varit och skulle göra comeback ifrån! och så skulle denna föreställning handla om hur det gick för anna vnuk när hon var gravid och skulle föda barn. man fick seriöst se henne och hennes två dansare dansa med en stor mjukis-spermie och dansa på det intetsägande sätt som de gjorde, men med fokus på deras skrev. De gjorde en heeelt fruktansvärd dans där de bankade och slog på magen i ett mönster som de UPPREPADE. tre gånger. När de började på den andra gången höll jag på att gå därifrån. Jag förstår inte vad som höll mig kvar under den tredje. Sedan kom förlossningsdansen. Anna Vnuk satt på golvet och stirrade med "intensiv" (läs död) blick medan hennes två dansare drog ut rosa och röda snören ur låtsasmagen på henne (JA - det var B så det bara skreeek om det.) och dansen slutar med att hon föder. Och vet ni vad hon föder? En förbannad trasdocka!! Såg ut såhär ungefär. Som den gula. Tänk er anna vnok hålla upp en sådan här trasdocka, heelt förundrad och med en "stolt" blick och lyfta upp den som mofasa gör med simba i lejonkungen. Bara det att trasdockan ser heelt uppgiven ut och typ skriiiiker till mig att taaa den därifrån!!! Och det blir knäpptyst. det blir knäpptyst. jag KAN inte hålla mig längre. Jag (och Johanna som sitter brevid mig) bryter samtidigt ihop i en tyst skrattsalva, jag trodde jag skulle kvävas för att låta bli att skratta högt rätt ut, för det var ju ingen jättestor teater liksom och jag svär att anna vnuk hade gett oss en hatblick utan dess like. Så vi satt och vek oss av tillbakahållet skratt medan anna vnuk nere på scenen sätter upp den stackars trasdockan på en piedestal typ och utför en dans i dess ära. gissar jag. Jag såg bara slutet av dansen pga skrattattacken som sagt, men det jag väl såg - ja, dans är väl att ta i. Men ja, hon rörde på sig på ett sätt som vilken människa som helst som fått för sig att improvisera lite kan göra.
Jag får ta och fortsätta skriva om detta någon annan dag, för jag måste verkligen sova. Men SINNESSJUKT DÅLIGT verkligen. Och då pratar jag mest om den andra. Mest. Så av tre föreställningar har vi sett en föreställning som innehöll dans. Börjar man undra vad riksteatern sysslar med?!
Se den inte, snälla.
Natti, vi hörs.
Den första vi såg hette Pacing in Vaudeville, en modern föreställning (hur många andra sorter finns det i dagens danssverige?) koreograferad av Örjan Andersson, som var helt okej, det fanns symbolik och jag fattade allt. Dock var det ganska forgetable, har förträngt hur man säger det på svenska, men ja. Tror ni fattar.
Den andra var en ca en timme lång föreställning som hette Carl Olof Berg Stand Up eller något sådant. Carl Olof Berg är en koreograf, så innan kunde man ju anta att det var någon form av dans där koreografen dansade med. Det var det inte. Det var Carl Olof som berättade om sitt liv hittills och hur han började dansa. Jag gillade föreställningen jättemycket, men det var ingen dans. Eller ja, om man räknar bort imitationen av Flashdance som han gjorde ett par gånger.
Det är dock den tredje som jag ämnar ägna min tid åt den här gången. Vi såg den igår. Jag har redan bearbetat den väl, men känns bra att skriva ner orden också.
Det var den värsta jäävla förbannade skit jag någonsin sett! Jag förståår inte hur riksteatern kan skicka ut en sådan föreställning och kalla det för DANS! Första akten, som jag iochförsig tyckte var bra, var också en ståuppföreställning men med en Lo Kauppi som pratade om sexism och männens förtryck mot kvinnor. Bitvis roligt men vid närmare eftertanke verkligen inte särskilt omvälvande eller tankeväckande. Och vaaaaad haaar deet meed daaaans att göööra??? INGENTING!
Och den andra akten ska vi ju då inte ens prata om. Det var fyrtiofem minuter av halvdana rörelser, självömkan, DÅLIGA "monologer" utan känsla och pretentiös attityd. Seriöst! Vem gör en föreställning där man vill inta scenen efter att ha varit gravid - göra en "comeback" - och göra det genom att ha dåligt sydda kostymer med låtsasmagar så det såg ut som att hon var gravid? det var ju det hon precis varit och skulle göra comeback ifrån! och så skulle denna föreställning handla om hur det gick för anna vnuk när hon var gravid och skulle föda barn. man fick seriöst se henne och hennes två dansare dansa med en stor mjukis-spermie och dansa på det intetsägande sätt som de gjorde, men med fokus på deras skrev. De gjorde en heeelt fruktansvärd dans där de bankade och slog på magen i ett mönster som de UPPREPADE. tre gånger. När de började på den andra gången höll jag på att gå därifrån. Jag förstår inte vad som höll mig kvar under den tredje. Sedan kom förlossningsdansen. Anna Vnuk satt på golvet och stirrade med "intensiv" (läs död) blick medan hennes två dansare drog ut rosa och röda snören ur låtsasmagen på henne (JA - det var B så det bara skreeek om det.) och dansen slutar med att hon föder. Och vet ni vad hon föder? En förbannad trasdocka!! Såg ut såhär ungefär. Som den gula. Tänk er anna vnok hålla upp en sådan här trasdocka, heelt förundrad och med en "stolt" blick och lyfta upp den som mofasa gör med simba i lejonkungen. Bara det att trasdockan ser heelt uppgiven ut och typ skriiiiker till mig att taaa den därifrån!!! Och det blir knäpptyst. det blir knäpptyst. jag KAN inte hålla mig längre. Jag (och Johanna som sitter brevid mig) bryter samtidigt ihop i en tyst skrattsalva, jag trodde jag skulle kvävas för att låta bli att skratta högt rätt ut, för det var ju ingen jättestor teater liksom och jag svär att anna vnuk hade gett oss en hatblick utan dess like. Så vi satt och vek oss av tillbakahållet skratt medan anna vnuk nere på scenen sätter upp den stackars trasdockan på en piedestal typ och utför en dans i dess ära. gissar jag. Jag såg bara slutet av dansen pga skrattattacken som sagt, men det jag väl såg - ja, dans är väl att ta i. Men ja, hon rörde på sig på ett sätt som vilken människa som helst som fått för sig att improvisera lite kan göra.
Jag får ta och fortsätta skriva om detta någon annan dag, för jag måste verkligen sova. Men SINNESSJUKT DÅLIGT verkligen. Och då pratar jag mest om den andra. Mest. Så av tre föreställningar har vi sett en föreställning som innehöll dans. Börjar man undra vad riksteatern sysslar med?!
Se den inte, snälla.
Natti, vi hörs.
lycka
alltså, barn är verkligen helt underbara. Vi hade avslutningsuppvisning idag med Funkykidz nere i Halmstad, och gud vilken upplevelse! Kom dit en halvtimme innan för att gå igenom detaljer, och sedan kom barnen. Sååå roligt var det! Vi skulle gå ut och hämta våra grupper i foajén och sedan gå in med dem för att ha ett litet genrep innan föreställningen. Det var kaos ett tag där verkligen. Det var bara tre från äldre gruppen som hade kommit när det gått typ tio minuter så jag blev liiite orolig, och de små barnen var bara på alla olika sätt man kan tänka sig. En hade ont i magen av någon oförklarlig anledning (nervositet) vissa sken som ljus hela tiden, någon var jättegrinig och ville bara vara med mamma, vissa frågade saker hela tiden bara för att allt var så spännande och vissa behövde gå på toa tiotusengånger. Så satt de på stolarna och det var jättejobbigt att vänta och var är mamma och jag har ingen jacka och jag har fortfarande ont i magen och var är funkybjörnen och när ska vi dansa och vilka ska uppträda ochsåvidareochsåvidare.
Och så började föreställningen, och de fick äntligen någonting att koncentrera sin otålighet på. Det flöt på, och när det var mina barns tur så var allt löst. Ingen var kissnödig, ingen var ledsen och alla ville bara upp på scenen. Hon som hade ont i magen sa på vägen upp med sin vanliga underbart glada stämma att hon hade inte ont i magen längre, och jag kunde inte låta bli att bli helt varm inuti (den ungen alltså, gladare får man leta efter!). Jag stod nedanför scenen och kunde inte sluta le medan jag visade dem hur de skulle dansa och var de skulle vara. Allt var bara underbart. Och så kom andra gruppen, de lite ändre som bara var sju stycken, och skulle dansa sin rockdans (PINK people, that's rock!) och de var sååå duktiga! Vissa hade haft problem med utstrålningen, men när de kom upp på scen släppte allt och de tog ut alla rörelser precis så mycket som jag hade tjatat om. Sinnessjukt roligt, jag kunde inte sluta le verkligen.
Herregud, man kanske skulle se till att bli gravid. Skit i vem killen är, bara jag får en liten unge som kan få vara bara min!
Nej, det vill jag verkligen inte, men jag längtar till den dagen kan jag säga.
Hörs
Och så började föreställningen, och de fick äntligen någonting att koncentrera sin otålighet på. Det flöt på, och när det var mina barns tur så var allt löst. Ingen var kissnödig, ingen var ledsen och alla ville bara upp på scenen. Hon som hade ont i magen sa på vägen upp med sin vanliga underbart glada stämma att hon hade inte ont i magen längre, och jag kunde inte låta bli att bli helt varm inuti (den ungen alltså, gladare får man leta efter!). Jag stod nedanför scenen och kunde inte sluta le medan jag visade dem hur de skulle dansa och var de skulle vara. Allt var bara underbart. Och så kom andra gruppen, de lite ändre som bara var sju stycken, och skulle dansa sin rockdans (PINK people, that's rock!) och de var sååå duktiga! Vissa hade haft problem med utstrålningen, men när de kom upp på scen släppte allt och de tog ut alla rörelser precis så mycket som jag hade tjatat om. Sinnessjukt roligt, jag kunde inte sluta le verkligen.
Herregud, man kanske skulle se till att bli gravid. Skit i vem killen är, bara jag får en liten unge som kan få vara bara min!
Nej, det vill jag verkligen inte, men jag längtar till den dagen kan jag säga.
Hörs
energi
jag har börjat fatta grejen vad folk menar med att olika platser har olika sorters energi. Jag har alltid tyckt att allt blir vad man gör det till, och det stämmer ju delvis... Men nu när jag i veckan dels har varit hemma hos Sven och Camilla (som flyttade till varberg nu i veckan :) och jämför det med huset jag bor i, så är deras lägenhet så ootroligt mycket skönare att vara i. Man vet vilka som rör sig i lägenheten på båda ställena, men eftersom jag trivs mycket mer med Sven och Camilla så blir det att man inte behöver ha koll hela tiden på var de är någonstans, för det är det jag gör hemma nu, även om det inte är medvetet så är det som att jag aldrig helt kan slappna av. I "mitt eget" hus. Och det är liite jobbigt. Jag kanske borde ta och leta upp en ny lägenhet iallafall.
Samtidigt är ju hyran sinnesjukt låg. och så är jag ju inte hemma så himla mycket, jag far ju omkring överallt. Imorgon ska jag till Halmstad för att Funkykidz har avslutningsuppvisning. Ska bli spännande :) och tråkigt, för funkykidz lägger ju ner i Varberg så vissa av barnen kommer jag ju inte se något mer.. så det känns lite sorgligt. Gött dock eftersom jag kommer få lön i december med utan att jag behöver jobba något! Eller ja, jag har ju jobbat eftersom jag inte fick någon lön i september eller när det var.. men ändå :) så kan jag koncentrera mig på att... eeh.. dansa. För det gör jag ju inte annars.
Hörs
Samtidigt är ju hyran sinnesjukt låg. och så är jag ju inte hemma så himla mycket, jag far ju omkring överallt. Imorgon ska jag till Halmstad för att Funkykidz har avslutningsuppvisning. Ska bli spännande :) och tråkigt, för funkykidz lägger ju ner i Varberg så vissa av barnen kommer jag ju inte se något mer.. så det känns lite sorgligt. Gött dock eftersom jag kommer få lön i december med utan att jag behöver jobba något! Eller ja, jag har ju jobbat eftersom jag inte fick någon lön i september eller när det var.. men ändå :) så kan jag koncentrera mig på att... eeh.. dansa. För det gör jag ju inte annars.
Hörs
