rapsodi

Onsdag 20/1, v. 3, 9.30 på förmiddagen. Klassen har jazz och ska precis påbörja en diagonal med inriktning på piruetter och fankicks. Tre och tre över golvet. Första tre klarar av diagonalen utan problem. Stannar kvar på samma sida för att hålla ögonkontakt med nästa tre. En i Klassen, låt oss kalla henne Gun, har avslutat den andra dubbelpiruetten och ska ta ett enkelt steg och korsa över det andra, när den hon håller ögonkontakt med, låt oss kalla henne Ragnhild, plötsligt ser paniken i Guns ögon och ser henne liksom i slow motion falla till golvet. Världen återgår till normalt tempo, och Gun ligger nu på marken och håller om sitt knä, inte långt ifrån tårarna. Alla stannar upp. Vad hände? Vem gjorde något? Ragnhild, som vart med om samma sak som Gun, vet att det inte var någon som gjort något. Det var Knäskålen. Knäskålen som inte ville göra som Gun ville, utan i vildaste protest hade bestämt sig för att trotsa både Ledband och Smärta och lämna sin välbekanta grop i knäleden. Lyckligtvis lyckades inte Knäskålen helt, utan Ledbanden lyckades med stor ansträgning dra tillbaks den på plats. Klassen lyckades agera snabbt, och en stund senare satt Gun vid spegeln, matt av smärtan och chocken, med stödbinda och is på knät. Dansarna vågade börja röra sig igen.

Samma dag, 10.50 på förmiddagen. Klassen har modernt och ska precis ta sig an ytterligare en diagonal bestående av utfall i djup plié fram över golvet. Ragnhild har precis frågat läraren, låt oss kalla henne Doris, varför hon får ont i knäna när hon gör övningen. Efter lite efterforskning kommer de båda fram till att smärtan orsakas av att Ragnhild inte har ordentlig koll på sin utåtvridning, vilket skapar en obehaglig vridning i knät. Musiken sätter igång, tre och tre över dansgolvet, första två grupperna, däribland Ragnhild, klarar sig utan större problem, Ragnhild känner knappt av smärtan i knäna. Plötsligt, precis innan tredje raden av elever är klara, hörs ett skrik från ytterligare en elev, låt oss kalla henne Barbro, som också hon faller till golvet hållandes runt sitt knä. Dansarna stannar åter upp. Denna gång är det värre. Barbro skriker okontrollerat, börjar hyperventilera och snyftar hysteriskt. Helt plötsligt kommer den andra läraren fram, låt oss kalla henne Ritva, och befaller Barbro att lugna ner sig. Doris kommer fram igen, försöker böja och sträcka på Barbros ben, vilket inte går, det gör för ont. Det bestäms att Barbro måste till akuten, vilket sker efter en stunds förberedelser.

Klassen tar lunch.

Epilog
När de som följt med till akuten kommer tillbaka får Klassen veta att Barbros knä forfarande var ur led när de kom till sjukhuset, och eftersom det varit ur led såpass länge skulle hon inte kunna gå, eller dansa, på sex veckor, och efter det kunde hon börja på rehabilitering.

Efter detta tog det en stund innan Klassen vågade börja röra sig ordentligt igen. Ragnhild är glad att detta inte har hänt henne. Än iallafall. Risken finns ju liksom.

alltså, det här med auditions och ansökningar och fan och hans moster är verkligen spänningsskapande, vilket är lite ödets ironi eller nåt eftersom man måste söka och hålla på för att komma vidare i "branschen". Kul. verkligen. Hade ju kollat ut de skolor som jag ville söka i london (tro mig, DET tog tid.) i lördags och var jättenöjd med mig själv. Och så får jag papper från Bird College som är en av skolorna som jag ska söka, och där står det att ansökan ska vara inne senast fredag. Och man ska fixa - låt mig göra en blondinbella - följande saker:

- Fylla i ansökningspapprena (snälla säg nån hur det stavas?!)
- Ta reda på vad allt i ansökningspapprena betyder...
- Ta bilder av mig själv när jag gör en arabesque (lyfter benet bakåt typ) och en demi plié (böja på knäna utåtvridet) och anpassa till ett visst mått
- Skriva ut någon form av "passfoto"
- Fixa en check på 35 pund att skicka med

Okej, hur gick det nu då? Ja, eftersom jag inte riktigt lyckades lista ut vad allt betydde så var jag tvungen att gissa mig igenom en hel del. Bilder lyckades jag ta idag och skriva ut. men fatta, jag har inte dansat på tre veckor, och efter tre dagar i skolan så ska jag ta bilder på en arabesque liksom?! smärta i ryggen? JA. Passfoto har jag inte lyckats fixa än. Och en check  kostar massa pengar att fixa, så då måste jag fråga skolorna om jag kan betala via internet istället... Och detta ska jag fixa och skicka in till innan fredag. my god.

För att inte tala om hur förbannat uppgiven jag blev idag på improvisationen. Vi skulle tänka på en mening och sedan göra en arm- och överkroppskombination av den meningen. Sedan skulle vi göra kombinationen med hela kroppen, använda grundrörelserna litet, stort, upprepande osv. Efter detta skulle vi göra vårat SOLO utifrån dessa rörelser och förflytta oss och hålla på. Sedan skulle vi visa upp det. Jag blev så missnöjd så det var inte sant, jag vill inte göra ett solo av den dumma kombinationen! Det blev asfult och jag kunde inte tänka!
Och då tänkte jag att jag lika gärna kan skita i alltihopa. Som om jag skulle kunna göra det liksom. Har ärvt en förbannad envishet av min mor, tyvärr.

Så nu skiter jag i Bird College, om det inte är okej att ansökan kommer lite sent och att jag betalar via nätet. Med pengar jag inte ens har, förövrigt.

Allt detta gjorde iallafall att jag gav denna intelligenta kommentar till min syster. Jag förstår hennes reaktion.



Så upptressad att jag glömmer vad jag faktiskt håller på med för att det är roligt. BRA!
Nu ska jag äta popcorn. Jag behöver faktiskt saltet. Godnatt.

Vet inte om det kan kallas för i-landsproblem, men ja. Det här är min version av händelsen.


Ni fattar att jag mår dåligt.

bra sätt att hitta sina ryggmuskler längst ner på ryggen, vid svanken typ:

Sitt med fotsulorna ihop (skräddare typ) och häng över med huvudet. Tänk på att sitta på sittbenen så att du inte faller bak, det är då man hittar stretchen ordentligt. Låt/tvinga en kompis att massera, gunga och trycka på höftleden, ryggslutet, upp en längre bit över ryggen och dra längs låren. Tryck försiktigt ner lår/knän närmare marken, men tryck inte för hårt. Samma sak med ryggen, du slappnar av och låter din vän trycka ryggen över och ner över fötterna. Andas genom smärtan som man säger, och försök slappna av mer och mer för varje utandning. Man kanske inte känner något i ryggen i början, men efter ett tag när man släppt ner lår och allt i golvet ordentligt kan jag looova att man känner sina korta ryggmuskler. På mig är de sinnessjukt stela, och det är väldigt skönt när man väl har hittat det.

Det är mycket möjligt att man inte känner något över huvud taget i början, men det är bara för att man är stel.. tro mig, det kommer, och det hjälper en även när man sitter i andra (benen ut åt sidorna, utsträckta) och ska lägga magen i golvet. Vilket vi enligt Lena borde kunna vid det här laget. ehm.. jovisst, säger jag.

Nu ska jag äta kladdkaka.

Hörs.

löftadalens folkhögskola har investerat i ett föreställningspaket till oss. Alltså varje person i klassen har fått betalat för sig att gå och se ett antal dansföreställningar. Vi har blivit blåsta kan jag säga.

Den första vi såg hette Pacing in Vaudeville, en modern föreställning (hur många andra sorter finns det i dagens danssverige?) koreograferad av Örjan Andersson, som var helt okej, det fanns symbolik och jag fattade allt. Dock var det ganska forgetable, har förträngt hur man säger det på svenska, men ja. Tror ni fattar.
Den andra var en ca en timme lång föreställning som hette Carl Olof Berg Stand Up eller något sådant. Carl Olof Berg är en koreograf, så innan kunde man ju anta att det var någon form av dans där koreografen dansade med. Det var det inte. Det var Carl Olof som berättade om sitt liv hittills och hur han började dansa. Jag gillade föreställningen jättemycket, men det var ingen dans. Eller ja, om man räknar bort imitationen av Flashdance som han gjorde ett par gånger.

Det är dock den tredje som jag ämnar ägna min tid åt den här gången. Vi såg den igår. Jag har redan bearbetat den väl, men känns bra att skriva ner orden också.
Det var den värsta jäävla förbannade skit jag någonsin sett! Jag förståår inte hur riksteatern kan skicka ut en sådan föreställning och kalla det för DANS! Första akten, som jag iochförsig tyckte var bra, var också en ståuppföreställning men med en Lo Kauppi som pratade om sexism och männens förtryck mot kvinnor. Bitvis roligt men vid närmare eftertanke verkligen inte särskilt omvälvande eller tankeväckande. Och vaaaaad haaar deet meed daaaans att göööra??? INGENTING!
Och den andra akten ska vi ju då inte ens prata om. Det var fyrtiofem minuter av halvdana rörelser, självömkan, DÅLIGA "monologer" utan känsla och pretentiös attityd. Seriöst! Vem gör en föreställning där man vill inta scenen efter att ha varit gravid - göra en "comeback" - och göra det genom att ha dåligt sydda kostymer med låtsasmagar så det såg ut som att hon var gravid? det var ju det hon precis varit och skulle göra comeback ifrån! och så skulle denna föreställning handla om hur det gick för anna vnuk när hon var gravid och skulle föda barn. man fick seriöst se henne och hennes två dansare dansa med en stor mjukis-spermie och dansa på det intetsägande sätt som de gjorde, men med fokus på deras skrev. De gjorde en heeelt fruktansvärd dans där de bankade och slog på magen i ett mönster som de UPPREPADE. tre gånger. När de började på den andra gången höll jag på att gå därifrån. Jag förstår inte vad som höll mig kvar under den tredje. Sedan kom förlossningsdansen. Anna Vnuk satt på golvet och stirrade med "intensiv" (läs död) blick medan hennes två dansare drog ut rosa och röda snören ur låtsasmagen på henne (JA - det var B så det bara skreeek om det.) och dansen slutar med att hon föder. Och vet ni vad hon föder? En förbannad trasdocka!! Såg ut såhär ungefär. Som den gula. Tänk er anna vnok hålla upp en sådan här trasdocka, heelt förundrad och med en "stolt" blick och lyfta upp den som mofasa gör med simba i lejonkungen. Bara det att trasdockan ser heelt uppgiven ut och typ skriiiiker till mig att taaa den därifrån!!! Och det blir knäpptyst. det blir knäpptyst. jag KAN inte hålla mig längre. Jag (och Johanna som sitter brevid mig) bryter samtidigt ihop i en tyst skrattsalva, jag trodde jag skulle kvävas för att låta bli att skratta högt rätt ut, för det var ju ingen jättestor teater liksom och jag svär att anna vnuk hade gett oss en hatblick utan dess like. Så vi satt och vek oss av tillbakahållet skratt medan anna vnuk nere på scenen sätter upp den stackars trasdockan på en piedestal typ och utför en dans i dess ära. gissar jag. Jag såg bara slutet av dansen pga skrattattacken som sagt, men det jag väl såg - ja, dans är väl att ta i. Men ja, hon rörde på sig på ett sätt som vilken människa som helst som fått för sig att improvisera lite kan göra.

Jag får ta och fortsätta skriva om detta någon annan dag, för jag måste verkligen sova. Men SINNESSJUKT DÅLIGT verkligen. Och då pratar jag mest om den andra. Mest. Så av tre föreställningar har vi sett en föreställning som innehöll dans. Börjar man undra vad riksteatern sysslar med?!

Se den inte, snälla.

Natti, vi hörs.

tryck båda fötterna ner i golvet när man gör tondue, jete, grand batma.. allt som har med att skicka iväg benet ut ifrån kroppen att göra. hur otroligt knäppt det än låter, så tänk er att ni pressar ner båda fötterna i golvet medan foten man ska lyfta/sparka med fortfarande är kvar i marken, och när benet lämnar marken så har man helt plötsligt vkiten på det andra benet precis där det ska vara! Man får så mycket mer kraft, och man får vikten över tårna så mycket lättare, plus att man hamnar med vikten på båda fötterna när man stänger foten (vilket man ska ha.. :P ) jag letar fortfarande såklart, men det var verkligen en nyckelgrej. skitsvårt att få kläm på, för det känns som att man ska ramla hela tiden, men jag lovar - man gör faktiskt inte det trots allt!

en till grej när det gäller att lyfta benet, slappna av i rumpan och försök ta tag i utåtvridningsmusklerna på insidan av låren istället så slipper man lyfta med rumpan och se ut som en förbannad anka. En bra övning är att skicka ut benet rakt ut fram/till sidan/bak med sträkta ben, och gör sedan en plié (böj på knäna) med ena benet kvar i luften. Då kan man stå så en stund och experimentera och hitta vikten över tårna, att knät på ståendebenet är över foten, att man har bäckenet rakt ner, att man släpper rumpan på det ben som är lyft och att man vrider ut så mycket det bara går... med mera :P

Lena har börjat filma vissa övningar på baletten, och gud vad dåligt man mår när man ser sig själv! otroligt nyttigt dock, för man ser verkligen vad man själv gör och hur man ska rätta till det. Try that ;)

(haha.. blev tvungen att lägga till (er) i slutet av rubriken nu ju.. jag avslöjar alldeles för mycket här känner jag.)

Vi hörs.

innana lovet måste jag erkänna att jag inte ville ha lov, jag ville bara fortsätta att dansa och fortsätta utvecklas. men GUD vad bra det var måste jag säga! Tog det nästan bara lugnt och sov massa, sprang en dag och stretchade inte särskilt mycket. Det var verkligen precis vad som behövdes för att orka fortsätta fullt ut ända till jullovet. Perfect! och nu är vi igång och har börjat repa inför ett luciauppträdande vi ska göra ute på löftadalen som antagligen kommer bli både roligt och grymt bra :) bland annat en pepparkaksdans som vi gör på den moderna dansen och en tomtedans (eller vad det nu blir) i dunham-stil tror jag det var... låter konstigt men jag ljuger säkert, får rätta mig själv någon annan gång.

var på en föreställning som teater- och dansartreorna på varbergs gymnasium (vad heter det egentligen?) satte upp. Det var egentligen en barnföreställning, Snödrottnigen av H C Andersen om någon kommer ihåg? Men det var kul att se :) vet man vad de håller på med liksom, vi dansar ju med dem på kvällen på den moderna (och baletten för den som har det..). Men det fick mig att inse hur mycket jag saknar teatern, det var flera scener som jag bara tänkte på hur kul det hade varit att göra något av... gaah, jag måste gå musikal nästa år!

Men nu måste jag sova med... godnatt på er, vi hörs väl nån gång i framtiden.

var och såg in memoriam på operan i helgen. karolin i klassen hade fixat biljetter för femtio kronor på tredje raden, inte illa! :) in memoriam är en föreställning i tre delar där tre olika koreografer har gjort tre olika stycken till olika musik. den första och andra blev jag verkligen otroligt berörd av, men jag antar att den tredje var aningens för svår för mig.. eller vad man ska säga. Det var verkligen inte det att de inte var bra, för de var helt sinnessjukt bra, såklart. Men det var långt solo på långt solo på långt solo till musik som lät som ett enda surr. det vvar grymt kul att se vilken tenkik de hade, men så mycket mer än så gav det mig faktiskt inte. Grejen är att jag till och med tror att jag förstod poängen med just den delen, men jag tyckte bara inte att den var bra. Tror jag. Men ja, man kan väl inte tycka om allt. Kul att se iallafall :)

Ska sova nu, ännu en dag av dans väntar imorgon, ska se om jag inte kan hinna förbi en till bilskola och kolla lite priser också, var på en idag som ligger jättenära där jag bor, men det kändes lite dyrt... så ska nog gå tillbaka till det första stället igen och kolla deras priser igen. Men som sagt, ska sova nu. Får berätta om dagens besök på Löftadalen. Det var temadag om Darwin. Otroligt skrämmande måste jag säga.

Godnatt.

jag fick den "nystart" jag behövde :) jag gav mig bara fanken på att klara av allt ändå innan i måndags, och det har jag i princip. Jag får bara sluta tänka på var jag vill vara och koncentrera mig på var jag är istället. Låter kanske mer rimligt? Så ja, denna veckan har hittills varit bättre än förra veckan. Självförtroendemässigt iallafall.

Idag på den moderna klassen på dagen med sofia började vi med en pepparkaksdans, som jag tror kommer bli asgrym :D tanken är att vi ska visa upp den i samband med ett luciatåg vi ska arrangera på löftadalen. Vi har jobbat väldigt mycket på golvet på moderna det senaste, bara legat och korvat oss och utforskat hur olika kroppsdelar kan leda en vidare runt i salen. Mycket spännande och utveckande faktiskt. Alla har vi nu blivit vänner med golvet iallafall :) Så pepparkaksdansen är på golvet en hel del och det är otroligt kul att göra en sån dans som mer än en övning verkligen. Jag har till och med lärt mig att göra bakåtkullerbyttor över vänsteraxeln! Yes! (Svårt att förklara kanske, men jag brukar glida över mot höger axel när jag gör det annars, men nu har jag lärt mig åt andra hållet med)

hur det går med övriga luciatåget får vi väl dock se. Känns lite splittrat och lite delade meningar just nu, men ja, jag kan väl bara hoppas på att vår nuvarande klass blir som min förra. Då är jag nöjd. Typ. Eller ja, nej, men hellre ett dåligt luciatåg än ett dåligt andra halvår med en klass jag nu tycker väldigt brao m. Tror jag.

Herregud, nu får jag gå och sova innan jag låter riktigt förvirrad. Trust me, im not there yet, so be happy.

Men godnatt. :)

har varit heelt orkeslös de senaste dagarna, fattar inte vad som har hänt med mig. jag var verkligen jättepepp i torsdags, eftersom vår lärare sofia varit sjuk hela veckan så blev det ingen dans alls i onsdags eftersom det bara är henne vi har, och eftersom jag fortfarande var halvsjuk så dansade jag inget då. det var grymt roligt på modernklassen på kvällen och jag ville verkligen komma igång och dansa igen på torsdagen, också modernt. Men jag blev bara frustrerad och kände att jag inte klarade av någonting. Sen när vi hade stretch så skulle jag stretcha en lårmuskel, men det funkade inte och jag fick kramp och det känns som att jag aldrig kommer kunna bli så mjuk som jag behöver bli och ja... har varit lite knäpp i humöret sen dess. Jag är väl inne i något sorts moment of weakness, men jag tycker att det där momentet kan gå över snart.

dessutom såg vi en helt underbar dansföreställning i onsdags med andersson dance company, en modern föreställning koreograferad av örjan andersson, och både jag och alla andra i klassen (generalisering..?) bara kände hur mycket vi ville komma dit. inte bokstavligt talat, men tänk att vara med i en sån dansgrupp och få åka på turné runt om i sverige och dansa och få betalt för det..! fatta att ha ett sånt jobb.

Och tänk er då att man vill något sådant så mycket, men ens kropp vill inte göra det som krävs för att komma dit, hur reagerar man då liksom? herregud.

men det går över. säkert.

hörs.

för det första: jag tänker inte mer be om ursäkt om jag inte bloggar varenda dag, vilket jag kom på att jag har gjort. Jag hinner helt enkelt inte, och orkar inte. Har stupat i säng tio respektive nio de två närmaste dagarna och mellan det har jag seriöst vart tvungen att planera in exakt när jag hinner äta. Jag behöver väl inte ens nämna vad det är som tar upp all tid.

Men nu ska jag sluta klaga och berätta om dagens lärdom. Har man hållt på med teater eller liknande innan så har man hört uttrycken agonist och antagonist. Agonisten i en film eller liknande är t ex batman och antagonisten är då t ex jokern (som btw ju är heelt sinnessjukt bra! den som inte har sett the dark night - se den eller... ja, bara se den!) och inom dans används också dessa uttryck på ungefär samma sätt för att beskriva vilka muskler som ska jobba i en viss rörelse. Om man t ex lyfter upp benet så att låret går ut ifrån kroppen så är lårmuskeln agonisten och muskeln på baksidan av låret antagonisten. Antagonisten gör alltså (precis som jokern) tväremot vad agonisten gör - nämligen slappnar av. Eller det är målet iallafall. Sen om man lyckas med det eller inte är en annan sak, men det är grymt bra att tänka på eftersom man lär sig exakt vilka muskler som man ska använda i olika rörelser och kan jobba mot att faktiskt göra det.

Det kanske låter jätteflummigt men.. ja, det kanske det gör. Synd för er :P

Nu ska jag iväg och hjälpa Matilda i klassen med koreografi. Vet inte om jag har nämnt det, men ska vara med i en dansgrupp nu som ska uppträda när Varbergs innebandylag spelar hemmamatcher och typ vara cheerleader, haha. Vi har det töntigaste namnet jag har hört på länge. Björn Borg Girls. Men blir man sponsrad av Björn Borg, så vad ska man göra liksom. Vi får iallafall kläder och skor och grejer av dem, så det är värt. Så nu ska vi hitta på koreografi till det iallafall :)

Hörs, om jag orkar.

jag har ett problem. om en vecka ska jag dansa två moderna danser på Göteborgs Världskulturmuseum (eller vad det heter). Låtarna är 3:27 respektive 3:47 minuter långa. Koreografin har jag gjort själv. Eller ja, det är väl det som är problemet - jag har gjort en halv låt av två, och då har jag gjort den korta. Förstår ni om jag har lite panik?! Har ingen aning om hur jag ska lyckas göra två hela låtar innan nästa måndag då genrepet är. Kommer få vara kvar i skolan två timmar varje dag den här veckan, för jag är ju inte direkt snabb på att komma på koreografier heller... Bra Tanya, bra. Grejen är ju att jag hade kunnat vara klar, jag har vetat om att jag ska dansa där i en månad typ, bara det att jag inte fick musiken förrän för typ en och en halv vecka sen, och då hade jag mängder av andra grejer att göra också..! Herregud. Får väl se om jag överlever de två närmaste veckorna. Sen är allt relativt lugnt. Tror jag.

Kom gärna och titta. Ska dansa på världskulturmuseet i göteborg den 29/9 (kl 16:20 är det beräknat). Som sagt. Det kommer bli intressant. Eh.

En rolig sak nu då :) Vi i klassen funderar på att starta en gemensam blogg där alla kan vara aktiva, lägga upp foton och filmer och dokumentera våra framgångar. (Det kanske blir lite roligare att följa än min tråkiga blogg utan bilder...) Får se när den kommer igång, kankse redan imorgon, kanske inte alls. I'll keep you updated. Eller nåt.

Nu ska jag försöka komma på ytterligare koreografi. Som sagt.

Hörs.

fölåt, men jag är lite insnöad på det här med stretching och avslappning om vart annat för ögonblicket. det är precis som magi verkligen!

Till exempel så gjorde vi en grymt bra och smärtsam men dock så skön (schizo?!) stretch-grej som gick ut på att man jobbade två och två. Den ena (offret :P) Sitter med med fotsulorna mot varandra och böjer över huvudet mot fötterna liksom.. ganska basic. Men så ska man slappna av helt och bara hänga medan den andra personen sitter bakom och masserar och mjukar upp nedre delen av ryggen och ner på höfterna, in mot ljumsken och ut längs hela låret för att få den första personen att slappna av helt och hållet i dessa kroppsdelar. det stretchar mer än man tror, eftersom när man väl börjar slappna av i alla spända muskler så känner man verkligen spänningarna otroligt mycket. Vilket bara är bra, tro inget annat. efter detta tog det en liten stund för iallafall mig att resa mig över huvud taget eftersom benen vid det laget domnat bort totalt, men när jag väl gjorde det fick jag mig en grym överraskning.

Halva mina lår hade försvunnit..! Den översta delen av mina lårmuskler har alltid putat ut litegrann sådär, men efter idag så gjorde de bara inte det längre! Tänk vad lite avslappning kan göra för kroppen. Kom på att det är exakt samma sak som har hänt med min rumpa. Har tyckt ett tag att min rumpa har varit aningens för stor (och säg inget om att "jag är fin som jag är", för det handlar inte om det) men jag märkte redan förra veckan att halva min rumpa också försvunnit, haha. Riktigt gött måste jag säga, jag inte kan påstå att jag var direkt tjock innan, men nu känner jag verkligen att jag trivs mycket mer med hur jag ser ut.

Det är som det alltid har varit: Dans får mig att må bättre. You should try it :)

Nu ska jag sova för att orka med sista dagen av dans (nästan) för veckan. Sov gott med er. Vi hörs.

haha, nu blir det två inlägg på raken ^^ men håll till godo iallafall.

Kände att jag var lite tvungen att prata om hur glad jag är att jag äntligen börjar känna vad det är Lena och Sofia snackar om hela tiden. Till exempel har jag verkligen kunnat börja använda mig av mina utåtvridningsmuskler! Jag börjar verkligen känna skillnad från när jag tar tag i låren för att göra en viss rörelse eller om jag vrider ut från höftleden och på det sättet får med lårmusklerna. Gött!

En annan bra grej är att jag har börjat sträcka ut mina lårmuskler (psoasmusklerna, we lööv the psoas-muskel! för att citera Sofia) ordentligt, både genom att massera låren och göra Sofias hemska stretch-övningar som får en att bli typ schitzofren eftersom man har så förbannat ont att man helst bara vill dör eller spy eller slå någon, men man vet att det kommer hjälpa, så man fortsätter. Breathing through the pain, som man säger. Men har hjälpt mig jättemycket verkligen. Har dock inte lyckats börja gråta än, vilket faktiskt är lite av ett mål eftersom gråt gör att man slappnar av mer och då släpper ännu fler spänningar i t ex låren.

Visste ni att en stor del av stretching inte handlar om att sträcka ut musklerna, utan att få dem att slappna av? Lärarna brukar säga att om man inte slappnar av i muskeln man stretchar så är det fruktansvärt mycket svårare att bli vigare just där. Ofta är man vigare än det verkar som, bara det att man har så otroligt mycket onödiga spänningar överallt i kroppen att själva spänningarna gör att man inte kommer någonvart.

Så ja, vill ni ha hjälp med några smärtsamma men dock så verkningsbara stretchövningar så är det bara att säga till :)

Nu blev det värsta stretchingskolan här, haha. Säg till om det är något ni saknar i bloggen så ska jag se till att få med det med!

Sov gott nu människor, mina bröd är klara och mitt huvud börjar kännas lagom mosigt. Godnatt.

Haha, det var verkligen som jag sa att det skulle bli: Jag sover, äter och dansar. Det är verkligen ungefär det jag gör. Och festar på helgerna, så jag hinner ju inte sova ut ordentligt då heller. Bra Tanya.

Jag börjar äntligen verkligen hitta mina utåtvridningsmuskler (sitter på ett mycket svåråtkomligt ställe i rumpan) så numera när jag gör t ex rond de jamb partair (eller hur det stavas...), alltså lyfter benet från golvet och gör en halvcirkel runt mig själv med den så behöver jag knappt spänna rumpan. Det gäller ju att kunna verkligen använda det vid stången och grejer, men det får vara ett senare problem. Iallafall så räcker det nässtan att dra upp och ihop magen, se till att bäckenet är rakt och vrida ut så mycket det bara går i både ståben och rörelseben.. och typ tusen andra grejer, men det är mest basic.
Detta är lycka måste jag säga. Fruktansvärt jobbigt, men fruktansvärt värt det med :)

Och idag, mina vänner, är dagen då Tanya för första gången ska hålla i en dansklass med egen koreografi och uppvärmningsövningar. Herregud, jag fattar inte hur det ska gå! Och smart som jag är så är jag som vanligt ute i sista sekunden med att göra själva koreografin och alla övningar. De blev jag klar med för ungefär en och en halv timme sedan. Bra planering va? Jag älskar verkligen mig själv ibland. Eh.

Måste öva mer nu. Vi hörs kanske ikväll, om jag inte har dött av förödmjukelse eller liknande innan dess. Eller så kommer jag bara störta i säng ikväll när jag kommer hem, vilket också låter rätt logiskt...

dagarna rusar verkligen förbi numera! Har grymt roligt hela tiden och lär mig mängder samtidigt. Nackdelen är väl att jag inte hinner med alla praktiska bitar... har fortfarande inte hunnit kolla bilskola, eller sånglärare för den delen, och funkykidz-koreografierna lyckades jag inte lära mig förrän eftermiddagen innan.. alltså i fredags förresten.

i fredags hade vi terminologi i skolan, och jag gjorde för första gången i livet en riktig plié! helt otroligt verkligen! här har man gått och trott hela livet att det är en plié man gör, men egentligen har man bara spänt fel muskler till bristningsgränsen för att sedan göra en halvdan böjning med knäna... så det var en värd dag. dessutom fyllde en i klassen år i fredags och en fyller år idag (söndag) så båda hade med sig tårta som vi åt efter att ha hittat våra pliéer ^^ senare på kvällen efter att ha lärt mig funkykidz-danserna och belöna mig själv med couscous och kycklingvingar - grymt god middag måste jag säga! - så bar det av hem till sven där vi satt och pratade om allt från atheism till hur man lyckas göra hål i en vägg genom att typ springa baklänges i i den.. haha.

och så igår då, så hade jag mina första funkykidz-lektioner. det kändes så otroligt rörigt! på första lektionen så kändes det som att jag glömde hälften av alla grejer jag skulle göra, jag lekte bort halva lektionen och allt var bara allmänt kaosigt... men jag trodde att det skulle bli värre, så på det stora hela så gick det nog väldigt bra trots allt.

sedan åkte jag hem för att dels träffa familjen och dels fira min vän hanna som också fyllde år i fredags. dessutom hann jag se "män som hatar kvinnor", och seriöst vad sinnessjukt bra den var! vågade verkligen inte ha några förväntingar eftersom det är en film baserad på en bok, men jag måste erkänna att de fick ihop storyn grymt bra!

måste in till stan och träffa sanna nu, men fortsätter berätta när jag kommer hem till varberg :) hör sen!

all min tid bara försvinner nuförtiden! för det första försov jag mig i morse så hade bara drygt trettio minuter på mig att göra mig iordning, så hann inte steka korvarna jag tänkte äta till lunch, så de fick jag äta enbart microvärmda.. gott! eh.
fick iallafall dansat två pass på förmiddagen, jazz och sen balett, och på eftermiddagen började vi med något otroligt häftigt: skriva dans som noter! det går faktiskt, tro det eller ej! jag tycker det verkar mer komplicerat än vanliga noter, men å andra sidan så kommer jag ju typ inte ihåg hur det är att inte kunna vanliga noter så... ja, man ska väl inte lita på mig i det avseendet.

efter skolan gick klassen i samlad trupp till hajen (vår matvaruaffär som ligger fem, tio minuters promenad från skolan) och gick sedan till svens trädgård för att picknicka. mycket mysigt :) sedan hann jag av någon anledning bara att komma hem, prata med pappa och min hyresvärd och sitta vid datorn en (som jag uppfattade det) kort stund. helt plötsligt var klockan kvart i sex och jag hade en halvtimme på mig att laga och förtära mat, byta om, ta mig till danslokalen och förhoppningsvis hinna värma upp lite. det gjorde jag inte. hann i princip slänga i mig mat, slänga på mig kläder, slänga mig på cykeln och slänga mig in i danssalen, kändes det som. men det var grymt kul att ta en kvällsklass så man inte bara dansar i skolan, det var en helt annan grej! och även om vi hade samma lärare som på dagarna så var det annorlunda liksom. grymt kul. är ledsen för att jag inte kommer kunna fortsätta vara med på tisdagar eftersom jag själv ska vara danslärare då... men ja, får ju modernt på onsdagar iallafall :)

måste sova nu. so you think you can dance var helt fantastiskt idag igen. orkar inte länka, men kolla in jeanine och brandons paso doble till en matrix-låt - heeelt grymt!

god natt gott folk, vi hörs.

har kommit på vad det här året kommer bli - ett aha-år! för jag får verkligen aha-upplevelser hela tiden! känns som att jag typ inte har kunnat dansa förut över huvud taget verkligen. idag på baletten efter att vi gjort ett par övningar vid stången (där lena varje gång hittar något helt otroligt uppenbart som man själv aldrig tänkt på) och så ska vi göra en grand batmá-övning utan stång (vet inte hur det stavas, men går ut på att man sparkar högt med benen typ), och jag ville typ inte göra den bara för att jag visste att jag skulle göra fel på något sätt... vill veta med en gång vad jag gör för fel! Men det är verkligen bra att känna vad man gör för fel för att sedan rätta till det och kunna göra allt ordentligt. Otroligt nyttigt. och frustrerande.

ska iväg och titta på lokalen jag ska ha Funkykidz-lektionerna i, nästa lördag blir jag dansfröken på riktigt :) ska även lämna in mitt cv på carlings som jag såg söker extrapersonal, så kanske jag lyckas skrapa ihop några slantar till... lär ju behöva dem.

nu måste jag äta, sen ska jag dra :) ha en härlig eftermiddag, hoppas erat väder är bättre än det är i varberg för tillfället.. regnar sådär äckligt lite så man bara blir fuktig över hela kroppen... ush!

vi hörs :)

oj vad jag har flängt runt idag ska ni veta :) inte nog med att jag går som en tant för att jag har så otroligt ont i kroppen, jag tar mig dessutom runt halva varberg på cykel.... seriöst tanya, skyll dig själv!

vi hade en grymt bra dag i skolan, trots träningsverken. Vi började med modernt för läraren som också håller i baletten: Lena. Hon är såå bra! Helt grym verkligen. Men sedan hade vi iallafall jazz, och där fick jag känna på vad bra stretching var. Det var smärta. Vi skulle t ex stretcha ut en pytteliten muskel i rumpan genom att stå mitt emot stången och lägga upp ena benet på stången i ungefär samma postion som när man sitter med benen i kors, dvs hela vaden/skenbenet  skulle ligga längs med stången framför en. jag har använt den stretchen tidigare, men aldrig i mitt liv har jag fått så ont av en stretch som jag fick där! För inte nog med att vi skulle stå i denna fruktansvärda position, vi skulle även pressa skenbenet ner mot stången så att det gjorde tio gånger så ont..! Herregud alltså, att man gör detta frivilligt. Dansare är verkligen masochister i grund och botten.
Efteråt kändes det dock grymt skönt, det köndes som att man fick en helt nytt sätt att gå bara genom att sträcka ut just den lilla punkten i rumpmusklerna.
Detta gjorde vi med Sofia, den andra dansläraren vi har, och hon verkar verkligen helt grym på det där med stretching. Vi har det faktiskt på schemat en gång i veckan, och jag ser verkligen fram emot de lektionerna! Vighet here i come typ :)

Under eftermiddagen fick vi även återupptäcka hur man står och går. Helt sinnessjukt hur mycket skillnad en sådan liten sak som om man har vikten på tår (mitt på foten) eller hälar gör! Detta är verkligen dansares sätt att nörda har jag kommit fram till. Alla står och tittar på ett låtsasskelett som döpts till Big Ben (höhö) och blir förundrade över hur solarplexus (hur det nu stavas) gör att man får otroligt mycket bättre kontroll på kroppen, och även bättre hållning. Det är verkligen dansares sätt att nörda på, haha.

Tänkte att jag kanske skulle förklara och visa det där med viktfördelning och hur otroligt mycket det gör för ryggen att gå rätt. Har själv alltid haft problem med ryggen, men nu vet jag precis varför. :)

Men nu ska jag fortsätta baka bröden jag håller på med. Jag har blivit så otroligt vuxen - bakar eget bröd av ekonomiska själ! Haha.

Men vi hörs :) godnatt på er.

herregud, kommer inte kunna röra på mig imorgon..! hade ju redan träningsverk från igår, och så känner man av den hur mycket som helst idag, och så kommer jag seriöst falla ihop i en liten blöt hög imorgon..! Helt sinnes. men roligt är det, och jag känner verkligen hur jag redan börjar förbättra och justera vissa saker. Åh vad jag längtar tills vi kommer igång på riktigt :)

man märker verkligen hur mycket man även anstränger hjärnan när man trännar tre timmar i princip i sträck, man blir helt mosig i huvudet. det är väl hjärnmuskeln som bränner fett. höhö. eh. men det är gött att börja få koreografi man ska ta in och lära sig på kort tid, gött att aktivera kroppen igen efter en sommar av alldeles för lite träning och alldeles för mycket av alla sorters onyttigheter. så nu börjas det på en (relativt) ny kula med (relativt) nyttiga matvanor och allt vad det heter.
det jobbiga är bara att jag är hungrig ungefär hela tiden. haha, herregud vilket i-landsproblem! men vilka problem vi har här i lilla sverige är egentligen inte i-landsproblem? just det.

hann ju aldrig införskaffa såna där "trampdynor" förresten... får bli när jag åker hem nästnästa helg. hm. ja, så får det bli.

ska se vad jag kan hitta för mat i mitt skafferi nu, är skithungrig! vi hörs!