rapsodi

Onsdag 20/1, v. 3, 9.30 på förmiddagen. Klassen har jazz och ska precis påbörja en diagonal med inriktning på piruetter och fankicks. Tre och tre över golvet. Första tre klarar av diagonalen utan problem. Stannar kvar på samma sida för att hålla ögonkontakt med nästa tre. En i Klassen, låt oss kalla henne Gun, har avslutat den andra dubbelpiruetten och ska ta ett enkelt steg och korsa över det andra, när den hon håller ögonkontakt med, låt oss kalla henne Ragnhild, plötsligt ser paniken i Guns ögon och ser henne liksom i slow motion falla till golvet. Världen återgår till normalt tempo, och Gun ligger nu på marken och håller om sitt knä, inte långt ifrån tårarna. Alla stannar upp. Vad hände? Vem gjorde något? Ragnhild, som vart med om samma sak som Gun, vet att det inte var någon som gjort något. Det var Knäskålen. Knäskålen som inte ville göra som Gun ville, utan i vildaste protest hade bestämt sig för att trotsa både Ledband och Smärta och lämna sin välbekanta grop i knäleden. Lyckligtvis lyckades inte Knäskålen helt, utan Ledbanden lyckades med stor ansträgning dra tillbaks den på plats. Klassen lyckades agera snabbt, och en stund senare satt Gun vid spegeln, matt av smärtan och chocken, med stödbinda och is på knät. Dansarna vågade börja röra sig igen.

Samma dag, 10.50 på förmiddagen. Klassen har modernt och ska precis ta sig an ytterligare en diagonal bestående av utfall i djup plié fram över golvet. Ragnhild har precis frågat läraren, låt oss kalla henne Doris, varför hon får ont i knäna när hon gör övningen. Efter lite efterforskning kommer de båda fram till att smärtan orsakas av att Ragnhild inte har ordentlig koll på sin utåtvridning, vilket skapar en obehaglig vridning i knät. Musiken sätter igång, tre och tre över dansgolvet, första två grupperna, däribland Ragnhild, klarar sig utan större problem, Ragnhild känner knappt av smärtan i knäna. Plötsligt, precis innan tredje raden av elever är klara, hörs ett skrik från ytterligare en elev, låt oss kalla henne Barbro, som också hon faller till golvet hållandes runt sitt knä. Dansarna stannar åter upp. Denna gång är det värre. Barbro skriker okontrollerat, börjar hyperventilera och snyftar hysteriskt. Helt plötsligt kommer den andra läraren fram, låt oss kalla henne Ritva, och befaller Barbro att lugna ner sig. Doris kommer fram igen, försöker böja och sträcka på Barbros ben, vilket inte går, det gör för ont. Det bestäms att Barbro måste till akuten, vilket sker efter en stunds förberedelser.

Klassen tar lunch.

Epilog
När de som följt med till akuten kommer tillbaka får Klassen veta att Barbros knä forfarande var ur led när de kom till sjukhuset, och eftersom det varit ur led såpass länge skulle hon inte kunna gå, eller dansa, på sex veckor, och efter det kunde hon börja på rehabilitering.

Efter detta tog det en stund innan Klassen vågade börja röra sig ordentligt igen. Ragnhild är glad att detta inte har hänt henne. Än iallafall. Risken finns ju liksom.