rapsodi

jag var i helsingborg i helgen och firade påsk på tivoli med bandet hoffmaestro. Sjukt och sjukt roligt var det. Och nu två dagar i efterhand kom jag på svaret på en fråga som jag fick höra för ett par veckor sedan och som sedan dess legat och gnagt i mitt huvud. Varför ser man så ofta tjejer som är grymt snygga som är tillsammans med en kille som inte alls är lika snygg? och med detta menar jag inte att alla par i hela världen är uppbygda såhär. självklart har jag också sett många par där killen är såå mycket snyggare än tjejen. och såna som.. eller ja, ni fattar grejen hoppas jag. och jag fattar vad han som ställde frågan menade.

min första förklaring till detta syndrom var att tjejer har i allmänhet sämre självförtroende än killar, eller iallafall som man märker. därför vågar tjejer i mindre utsträckning satsa på snygga killar, medan killar vågar gå fram och snacka  med en tjej som egentligen är "out of his league", som man säger..

min nästa teori var att alla har olika smak, därför tycker väl självklart tjejen att hennes pojkvän är snyggast i hela världen. och utseendet ska ju faktiskt inte spela någon större roll, fy på dig tanya som är så ytlig. men vadå? är inte människan rätt ytlig och fördomsfull av sig då? eller har de tjejer som är tillsammans med "fula" killar bara kommit längre i sin utveckling än vi andra?
då fick jag bara ännu mer att tänka på.

men nu har jag en ny teori, efter att ha sett sinnessjukt många snygga killar i helsingborg. till och med de fula killarna ser helt okej ut, kom vi fram till. bara det att varenda kille som verkligen var något att ha, visste precis hur snygg han faktiskt var och var därför sjukt dryg, så det var inga vi ville prata med i vilket fall. och vilka finns det då kvar att välja mellan? jo, de som är liite mindre snygga men som man faktiskt kan snacka med. då känns det inte längre så konstigt att tjejer faller för "fula" killar. det ger en något mer än att man inte behöver få blickar på stan som säger: hon är så mycket snyggare än honom. man kan ju faktiskt prata med människan som man vill lägga så mycket tid med.

inte för att jakten på att snygga killar som är normala slutar, men då var ett av mysterierna lösta iallafall. eller inte, men.. eh.. ja.

och detta är i no offence till de män som har funnits i mitt liv, om någon av dem får för sig att läsa detta.. mindre troligt, men dår är det sagt iallafall. och jag menar verkligen inte att alla snygga killar är dryga heller, då hade jag väl inte haft någon erfarenhet av killar över huvud taget.. ;)

vi hörs om ett par månader antar jag..

Morgondagen:

1. Min lillasyster fyller år.
2. Mickan åker till stockholm, för att därifrån ta sig till fucking Australien.
3. Sista helgen innan skolan påbörjas.
4. Sista dagen hemma i Askim på - vad blir det..? Minst tre månader tror jag - påbörjas.
5. Sista dagen där jag meningslöst kan sitta och göra ingenting påbörjas.

Jag är en aning deppig. Förutom att min syster fyller år imorgon (den lille skiten blir tonåring..!) så händer verkligen ingenting som får mig att vilja kliva upp ur sängen istället för att bara ligga där hela dagen och strunta i hela världen. Typ. Frågan är varför jag trots detta blir kreativ. Kanske för att jag just såg en jättegammal men otroligt inspirerande film på tv. Strictly Ballroom tror jag den hette. Handlade om pardans och att våga tänka utanför lådan, som jag antar att det heter på svenska...

Kommer nog sitta hela natten och leta musikal- och dansskolor. Blir kul. Godnatt på er andra.

Jag orkar inte ens göra om orden med fet, kursiv och understruken stil så att texten ser liite roligare ut än den gör nu. Kan lägga in en bild på en struts istället om ni vill. Har hört att det piggar upp ett tråkigt blogginlägg. Eller är en kamel roligare? En kamel får det bli.



Han gör ju iallafall nåt roligt med munnen. Och hans näsa sitter högre upp än ögonen.

alltså, barn är verkligen helt underbara. Vi hade avslutningsuppvisning idag med Funkykidz nere i Halmstad, och gud vilken upplevelse! Kom dit en halvtimme innan för att gå igenom detaljer, och sedan kom barnen. Sååå roligt var det! Vi skulle gå ut och hämta våra grupper i foajén och sedan gå in med dem för att ha ett litet genrep innan föreställningen. Det var kaos ett tag där verkligen. Det var bara tre från äldre gruppen som hade kommit när det gått typ tio minuter så jag blev liiite orolig, och de små barnen var bara på alla olika sätt man kan tänka sig. En hade ont i magen av någon oförklarlig anledning (nervositet) vissa sken som ljus hela tiden, någon var jättegrinig och ville bara vara med mamma, vissa frågade saker hela tiden bara för att allt var så spännande och vissa behövde gå på toa tiotusengånger. Så satt de på stolarna och det var jättejobbigt att vänta och var är mamma och jag har ingen jacka och jag har fortfarande ont i magen och var är funkybjörnen och när ska vi dansa och vilka ska uppträda ochsåvidareochsåvidare.

Och så började föreställningen, och de fick äntligen någonting att koncentrera sin otålighet på. Det flöt på, och när det var mina barns tur så var allt löst. Ingen var kissnödig, ingen var ledsen och alla ville bara upp på scenen. Hon som hade ont i magen sa på vägen upp med sin vanliga underbart glada stämma att hon hade inte ont i magen längre, och jag kunde inte låta bli att bli helt varm inuti (den ungen alltså, gladare får man leta efter!). Jag stod nedanför scenen och kunde inte sluta le medan jag visade dem hur de skulle dansa och var de skulle vara. Allt var bara underbart. Och så kom andra gruppen, de lite ändre som bara var sju stycken, och skulle dansa sin rockdans (PINK people, that's rock!) och de var sååå duktiga! Vissa hade haft problem med utstrålningen, men när de kom upp på scen släppte allt och de tog ut alla rörelser precis så mycket som jag hade tjatat om. Sinnessjukt roligt, jag kunde inte sluta le verkligen.

Herregud, man kanske skulle se till att bli gravid. Skit i vem killen är, bara jag får en liten unge som kan få vara bara min!
Nej, det vill jag verkligen inte, men jag längtar till den dagen kan jag säga.

Hörs

jag har börjat fatta grejen vad folk menar med att olika platser har olika sorters energi. Jag har alltid tyckt att  allt blir vad man gör det till, och det stämmer ju delvis... Men nu när jag i veckan dels har varit hemma hos Sven och Camilla (som flyttade till varberg nu i veckan :) och jämför det med huset jag bor i, så är deras lägenhet så ootroligt mycket skönare att vara i. Man vet vilka som rör sig i lägenheten på båda ställena, men eftersom jag trivs mycket mer med Sven och Camilla så blir det att man inte behöver ha koll hela tiden på var de är någonstans, för det är det jag gör hemma nu, även om det inte är medvetet så är det som att jag aldrig helt kan slappna av. I "mitt eget" hus. Och det är liite jobbigt. Jag kanske borde ta och leta upp en ny lägenhet iallafall.

Samtidigt är ju hyran sinnesjukt låg. och så är jag ju inte hemma så himla mycket, jag far ju omkring överallt. Imorgon ska jag till Halmstad för att Funkykidz har avslutningsuppvisning. Ska bli spännande :) och tråkigt, för funkykidz lägger ju ner i Varberg så vissa av barnen kommer jag ju inte se något mer.. så det känns lite sorgligt. Gött dock eftersom jag kommer få lön i december med utan att jag behöver jobba något! Eller ja, jag har ju jobbat eftersom jag inte fick någon lön i september eller när det var.. men ändå :) så kan jag koncentrera mig på att... eeh.. dansa. För det gör jag ju inte annars.

Hörs

alltså.. jag förstår mig inte på det programmet. (för er som inte vet vad det är så är det ett program där en man ska hjälpa en kvinna per program att trivas med sin kropp.) har råkat titta på ett helt program nu snart, och jag förstår inte. eller jo, grejen med att man ska lära sig acceptera hur man ser ut och sluta skämmas för det förstår jag, men varför koncentrerar de sig på att hitta underkläder som ska dra in magen som kostar över sexhundra spänn istället för att motivera människan att börja träna och äta rätt också?? för det är väl egentligen det som är nyckeln, att känna att man gör något åt sitt problem samtidigt som man känner att man är bekväm med sin kropp tills man har nått sitt mål så att man kan bli ännu mer bekväm med sig själv? och nu pratar jag inte bara om andra människor, jag pratar om mig själv i lika hög grad.. de grejer angående mitt utseende som jag inte gillar försöker jag ändra på.. självklart går jag på löftadalen för att ajg älskar att dansa, men det handlar ju minst lika mycket om att jag genom att träna såhär mycket och äta såhär relativt nyttigt mår bra och trivs med hur jag ser ut mycket mer än annars.

det känns bara som fel inställning att istället för att göra någonting åt hur man ser ut så ska man intala sig själv att man är snygg som man är... eller, det låter helt fel, för det är klart att man ska vara nöjd med sig själv, men är det något man inte är nöjd med så ska man väl fråga sig varför det är så och vad det är man vill ändra på och sedan göra det? det är klart att det hjälper att veta vad för kläder man passar i osv, men gör man ändå inte något åt det långsiktigt så döljer man väl bara det man hade komplex för från början..? eller är jag helt hemsk och omänsklig? snälla säg till i så fall, för jag förstår ingenting...

vi hörs

nybliven danslärare söker inspiration. skicka en bra låt som man kan dansa typ street-jazz-hiphop-nånting till, så skulle jag vara väldigt tacksam. någon form av musikvideo hade varit ännu bättre, eftersom jag även är rätt ny vad gäller street med... tack på förhand! (Inspirationslös)

Hej! Jag är en glad studerande som bor tillfälligt i varberg för att plugga dans. I januari går mitt kontrakt på min nuvarande lägenhet ut, och jag söker alltså ny bostad. gärna centralt och med ordentlig dusch, men hyran ska helst inte överstiga 1900 kr/månad, så jag är öppen för förslag. Hör av er till Danseleven för vidare diskussion! :)

relativt utåtriktad söker likasinnad i varberg att kunna umgås med på eftermiddagar, kvällar, helger, etc. behöver du hjälp med kompisar som är rädda för att prata med nya människor såhar jag inga problem med att vidga dessa människors vyer. Känns detta som ett lockande förslag? Då hörs vi garanterat! (Partysugen)

Köpes: Är i (relativt) stort behov av att köpa kläder (mer abstinens än verkligt behov) och kan därför tänka mig att köpa butikskedjan Monki. Helst för en hundring eller så, men hör av er så kan vi diskutera saken.

Säljes: Knäpp mamma. Humörssvägningar och arga lappar om städning mm medföljer. Delad vårdnad kan diskuteras.

alltså, t9 måste väl ändå vara något av det knäppaste. jag ska skriva antivirusprogram, och jag kunde faktiskt räkna ut att det inte går att skriva, men jag är för lat för att trycka upp en ny meny där jag kan välja att lägga in ett nytt ord i t9s knäppa ordbok. så jag skriver och väntar på att telefonen ska säga att det inte finns något sådant ord, och sedan lotsa mig vidare. Istället får jag två alternativ:

Antitistrssoisbm

eller

Antitistrssoisbö

...

när jag sedan lagt till några bokstäver på måfå får jag reda på att det ordet inte finns i ordboken. för att citera sanna: nääääääääääääääähhheeeee?

för att byta ämne totalt, så kom jag ju på att jag hade tänkt råda alla att antingen inte se eller absolut INTE ha för höga förhoppningar om nya salander-filmen, flickan som lekte med elden. alltså, det var en av de mest lama och b-aktiga filmer som jag har sett på länge! och skådisarna (de flesta) i den filmen är inte dåliga. då pratar jag verkligen inte om förbannade Paolo Roberto eller den lama snubben som spelade Dag Svensson, för de var ju en av anledningarna till att filmen sög så brutalt. Alltså, hela grejen med (förbannade) paolo roberto var typ en heelt frruktansvärd korsning mellan wannabe amerikansk action och uppvisning av hur otroligt duktig (not) han är på att boxas (ljuden - seriöst?!) och skådespela (eh, vad var det sa du?). alltså, han måste vara bland de sämsta på att spela sig själv. (de feta bokstäverna representerar min avsmak för hela detta avsnitt i filmen.) iallafall, heelt sinnes.

herregud vad parenteser det blev. har alldeles för mycket att säga på en gång, haha.
men ja, hare gött!

såg precis en repris av debatt (heelt sinnessjukt vad de människorna pratar i varandras munnar förresten) och där pratade de om den nya lagen som kommer att börja träda i kraft i maj eller nåt nästa år. den går ut på att man förbjuder rökning på arbetstid, alltså att man får röka på lunchen men inte på raster. jag vet verkligen inte vad jag ska tycka om detta. eller det vet jag väl egentligen, men.. ja, på ett sätt är det ju skitbra eftersom människor då tvingas trappa ner på rökningen och på så sätt kommer att må bättre. Frågan är om tvång verkligen är den bästa lösningen? kommer människor verkligen jobba bättre bara för att "de inte springer på rökpauser hela tiden"? Blir det inte istället så att man bara sitter och tänker på hur mycket man vill ta en cig, man kan inte koncentrera sig, man blir lättirriterad osv, osv?

Nej, jag skulle säga att man borde satsa på att få människorna att sluta röka genom att få den att förstå varför man ska röka och sedan får man av fri vilja gå någon avvänjningskurs eller liknande. (det är ju iofs omöjligt eftersom man har tagit bort massa skatter.) Man kan ju isåfall kombinera det med att man sätter in den här lagen, men den fria viljan måste ju gå hand i hand med att man måste sluta... på nåt sätt. Att bara förbjuda något som folk redan är beroende av låter som helt fel sätt att hantera problemet. Då skuffar man ju bara undan alla problem hela tiden och så får människorna som är fast i det de är fast i klara sig bäst de kan. Det tycker inte jag låter så himla hälsosamt. Varken för männiksorna eller samhället. Men det är ju bara jag. Och jag förstår ju mig ändå inte på den sittande regeringens politik, så ja.

Jag tycker iallafall att Lars Winnerbäck sammanfattar Sveriges hantering av problem, inte bara av rökning utan av mycket annat med..:

Dom tog det sista fyllot
på den sista permissionen
Dom beslagtog hans sista ägodel
och släpade honom hårdhänt sen ner till stationen
Dom sa: Okej, stan är lugn nu
Nu kan ni låta era söta, vita barn springa omkring
Och dom kom ut ur sina gömmor
och dom såg sig runt, men dom såg ingenting

Du gamla, fria nord
Här på bästa sändningstid får vi ett välserverat styckmord
Varför inte stänga av solen fort
För vi lever inte länge nog för att
rätta till allting dom gjort mot dig
rätta till allting dom gjort mot dig

Högt ovanför gatorna i stan
delas piller ut mot flunsan medan nya planer smids
Ja, dom stora männen har en ny plan
Det är att kriminalisera symtomen medan sjukdomen sprids
Och när jag vaknar
ömmar mina käkar och min panna svettas kallt
Jag försöker hålla hårt i nåt
men jorden vill spricka, det är lava överallt

Du gamla fria nord
Här direktsänds varje våldtäkt, varje razzia, varje självmord
Varför inte stänga av solen fort
För vi lever inte länge nog för att
rätta till allting dom gjort mot dig
rätta till allting dom gjort mot dig

Ja dom tog det sista fyllot
på sin flygfärd på väg över plast och neon
Dom släpade honom ner till stationen
och sa: Du borde fatta bättre än att försöka rymma härifrån
Själv åker jag ut på turné
och drömmer om pojken med guldbyxorna
Men det är inte samma sak nu
när alla sitter bakom lås
utom knivarna och yxorna

Du gamla, fria nord
Här på bästa sändningstid får vi ett välserverat styckmord
Varför inte stänga av solen fort
För vi lever inte länge nog för att
rätta till allting dom gjort mot dig

rätta till allting dom gjort mot dig

Vi hörs.

Tuta och kör! Eller i värsta fall: Tuta och kör åt andra hållet! kom vi (johanna and me) under kvällen och dagen (söndag) på fick vara vårat nya motto. Det är ingen idé att mesa utan bättre att köra på och se vad som händer, och blir det helt fel får man helt enkelt tuta och köra åt andra hållet istället. Man kommer antagligen ändå aldrig mer att träffa de berörda människorna.

För det var helt otroligt vad folk var på oss igår kväll! Vad är problemet med killar ibland egentligen? Varför får man för sig att det är helt okej att rycka tag i en tjej man aldrig snackat med innan och göra idiotiska närmanden utan att ens nästan fatta att man inte är intresserad över huvud taget och egentligen bara vill skrika släpp mig med din äcklig fuktiga hand ditt fyllo! ...vad är grejen?

Man ska helt enkelt köra sitt race, ta allt som det kommer och lösa problem med ironi och ett (till synes) glatt leende. Och när det händer såna där idiotiska saker får man helt enkelt bara vända på klacken, fortsätta köra och hoppas att det inte händer igen.Och gör det det så tutar man lika högt nästa gång.

Godnatt.

Men Göteborg blir det imorgon iallafall. Och Oh Jollity som förhoppningsvis är rätt goa. Lyssna förresten, de verkar vara grymma. :)


(och så en random bild från friluftsdagen mitt upp i allt. skall sova som sagt.)


Så får vi väl se när jag hinner med resten. Men det gör väl som smink när man tar en bomullstuss med sminkborttagning på. Det löser sig.

Hörs

ja, verkligen bra dag idag. gick för att bada med två i klassen, men det var otroligt kallt i vattnet, och när vi väl bestämt oss för att bada ändå så var det massa brännmaneter överallt..! klarar verkligen inte av dem. sen kom vi på att alla tre behövde handla, så vi gick hem till oss själva och så träffades vi en kvart senare igen och gick och handlade ihop ^^ handlade massa grönsaker och grejer, så nu har jag pastasallad för minst två dagar ståendes i kylen. skönt måste jag säga.

det är verkligen så skönt att träffa människor med samma intressen, jag är så glad för det! lite tråkigt kanske att inte ha "olika" kompisar, i princip alla jag känner håller på eller har hållt på med musik, dans eller nåt liknande, och det är så gött att ha nåt att relatera till hos sina kompisar och som gör att man förstår varandra på nåt sätt. låter fanatiskt på ett sätt, haha. får väl hoppas att ingen av mina nya klasskompisar läser det här, då tror de la att jag är knäpp ^^ men ja, det är gött att ha människor omkring sig som har samma intressen, som också tänker sig att kankse satsa på detta. när jag säger att jag håller på med dans och sånt och har som mål att bli musikalartist har jag fått höra oj, och wow, och jaha, och kan man tjäna pengar på det? haha. en del tycker ju bara att det är jätteroligt, men en del har svårt att tänka sig att man faktiskt kan hålla på med sånt seriöst.

men ja, vissa vill bli läkare, vissa vill bli veterinärer, vissa vill bli poliser. jag råkar vilja bli musikalartist. och ja, på grund av konurrensen krävs det både att man är bra och en del tur att få utbilda sig till läkare. och ja, på grund av konkurrensen krävs det både att man är bra och en del tur för att lyckas som musikalartist.

tror jag. vi hörs.

det känns som att alla bara försvinner just nu, alla sprider ut sig över sverige och övriga världen och man kommer verkligen inte kunna träffa alla lika mycket som tidigare. jättetråkigt verkligen. och att säga hej då är verkligen bland det värsta jag vet, jag har typ fått igång nån försvarsmekanism så jag typ stänger av alla känslor när massa sånt jobbigt kommer. man får helt enkelt tänka att livet tar oss dit vi vill och förhoppningsvis och antagligen ses vi igen.

för att citera jonas gardell (inte ordagrant, men) så i slutänden har man bara sig själv att komma tillbaka till, alla andra är "bara" människor som man antingen kan vara glad över att man fått lära känna eller människor som iallafall påverkat en på något sätt, i någon riktning. man får vara glad för den tid man har tillsammans och ta hand om den, mer än så kan man inte göra och man får väl på något sätt lära sig att acceptera det.

angående dansgrejen, jobbar på ny design, men tar en stund att klura ut allt... nån kunnig får gärna hjälpa mig så går det säkert snabbare, men annars får ni hålla er till ståls eller vad man säger ;)

godnatt på er, hörs imorgon.

funderar på att skaffa mig ett lite mer genomgående tema på bloggen... och eftersom jag ju kommer dansa hela året och inte kan få NOG av detta, så varför inte köra på det? vad tror ni?



känner verkligen att det är detta jag vill göra med mitt liv. kan inte tänka mig att arbeta med något annat på ett seriöst sätt. jag har funderat på psykologi och det vore verkligen intressant, men herregud, ska jag ägna mitt liv åt något som jag kan tycka är intressant eller något som jag älskar av hela min själ? är det inte värt att jaga den drömmen då? självklart vill jag inte finna mig själv sittandes i en kassa på ica om tjugo år, men när jag fortfarande kan, kan jag inte få jaga den drömmen då? eller är det bara meningslöst?

svåra frågor. det går verkligen inte att säga något definitivt förrän i efterhand. så jag tänker jaga min dröm, jag tänker jaga den och en dag ska jag fånga den och göra den till min verklighet.

så, välkomna till tanyas dansblogg... eller nåt.

vi hörs.

På grund av en uppgift jag har kvar i religionen där man ska skriva om hur man ser på Gud typ så har jag börjat tänka på vad jag ska skriva. För jag kan verkligen inte komma fram till vad jag tror, eftersom jag definitivt inte tror på en personifierad "Gud" eller nåt liknande, men jag är ju inte någon ateist heller... eller är det det jag är? Jag vet verkligen inte. För att tro på Gud och Jesus och vatten som förvandlas till vin och så vidare och så vidare har jag nog aldrig kunnat göra, för hur fasiken är det möjligt? Visst, Jesus fanns säkert, men seriöst, kan man inte se på att han gick på vatten som bildligt och inte bokstavligt? Vilket är mest troligt liksom? Och att dessa religioner sedan styr människors vardag på ett ibland ganska hemskt sätt förstår jag inte hur det kan vara tillåtet. Som i Afghanistan till exempel, där talibanerna hänvisade till islam när de förbjöd kvinnor att gå utanför sina hem, kultur i alla dess former och lät människor som inte kunde få mat gå hungriga, för Gud mättar minsann de som är rättfärdiga mot honom. Vad är det för sjuk hierarki??

Och att man ska tro på något så ogripbart som en gud, att Han ska rädda världen, Han ska skapa fred, Han kommer göra alla människor rika och HAN kommer göra att ingen längre behöver lida. En Någon som ingen i hela världen någonsin har sett, alltså sett bokstavligt talat, självklart kan man se vadsomhelst i uppenbarelser, men förlåt men.. hur trovärdiga är då dessa..? Det känns som att man istället för att ta tag i de verkliga problemen förskjuter allt över på Gud och hoppas att han kommer lösa problemen som Vi dragit på oss. Står det inte klart och tydligt i Bibeln att Gud har tagit avstånd från människorna och identifierar sig inte längre med dessa, än mindre lägger sig i vad som händer med deras planet? Varför ska man då förlita sig på honom?

För även om jag fattar att vissa säkert tar illa upp av det jag nu skriver och tycker att det inte alls är så och att jag är dum i huvudet och inte fattar någonting så kan jag säga till mitt försvar att jag visst fattar. Jag förstår att t ex kyrkan säkert är en underbar att träffa människor på, jag förstår att det kan bli en trygghet för de som inte har mycket annat att känna trygghet hos, jag förstår att det säkert skänker en viss grad av hopp och inre frid att känna att någon förstår en och lyssnar på en, jag förstår att religion och tro kan medföra allt detta. Jag beundrar verkligen människor som kan hänge sig något såpass inte påtagligt (eller ja.. för mig inte påtagligt) och jag respekterar verkligen att de tror på det de tror på, vad det nu än må vara. Men när det går till överdrift och gör att folk tappar fotfästet kan jag inte säga att jag tycker att det är okej längre, och särskilt inte när någon särskild religion ska ha inflytande över hur ett samhälle fungerar.

Förlåt, vara bara tvungen att spy lite.. men jag tycker verkligen så och jag hoppas att jag inte har skrivit något som är helt galet eftersom jag aldrig orkar läsa igenom inläggen jag skriver, eftersom jag ju alltid är så genomtänkt!! Eh.. men ja.. håll till godo med dessa nattankar och tänk på att jag verkligen inte vill trycka ner någon, jag låter er ha era åsikter sålänge ni låter mig ha mina.. för det mesta iallafall ;)

Hörs!

Jag har tänkt på en sak... varför blir man aldrig.. kvitt? Alltså, kvitt den där känslan som gör att man aldrig kan vara helt nöjd med sig själv..? För det finns ju alltid något som kan bli bättre, det kommer alltid något mer som gör att man ändå inte kan slappna av och inte tänka på krav som ställs och måsten som ska göras... oavsett om det är att bli klar med skolarbetet eller kunna lyfta benen högre i dansen eller bli smalare eller vigare eller rikare eller kunna hoppa på ett ben längre än typ en flamingo eller whatever. För man kan alltid göra ett bättre skolarbete och få bättre betyg eller lyfta benet ännu högre eller bli ännu smalare eller vigare eller rikare eller hoppa så länge på ett ben att flamingon typ går av eller whatever. Och lyckas man väl uppfylla ett mål så har man redan glömt att man hade det målet eftersom man hittar mål som gör en ännu bättre på vad det nu är. Varför kan man aldrig bara släppa krav, tankar och allt och bara vara utan att få dåligt samvete..? Eller jag ska väl inte säga "man".. kanske bara pratar för mig själv.

Jag ser mig ofta som duktig och är verkligen nöjd med mig själv för det allra mesta... eller nästan iallafall. Men hur kontollerar man den där känslan? Det där "Nästan"et som liksom inte försvinner, som inte går att tränga bort och som blir så outhärdligt? Man kan väl skylla på att dagens samhälle ser ut som det gör, alla är stressade och har ångest hit och depressioner dit.. och allt går att lösa med ett receptbelagt piller. Eh.

Orkar inte tänka på någonting längre, bara för att allt är så onödigt viktigt... varför blockerar sig hjärnan när man behöver den som mest? Och varför skriver man skittöntiga inlägg med halvflummiga klichéaktiga ämnen i sin blogg som man vet att man borde raderat för längesedan egentligen?

Godnatt iallafall.. får väl låta min hjärna sova bort flummigheten och försöka ställa in mig på teaterrep och prov och monolog och arbetsintervju och... nej nu får jag sluta. Godnatt.

hoho, har kommit på att jag i princip bara skriver nu sent på kvällen när alla normala människor antingen är ute och har roligt eller ligger och sover...

hade picknick vid havet med musikalarna idag, jag var duktig och cyklade till carolina och sen tog vi oss ner till en mysig vik där vi satte oss på några klippor. vi åt pratade och hade allmänt trevligt :)
lite roligt var det när ett gäng med tjejer och killar i nedre tonåren kom och satte sig på klippan nedanför oss, de skulle tydligen grilla, men det gick inte så bra. inte så jag satt och spionerade, men de verkade ha en del problem, för det första tror jag inte att de hade någon tändvätska med sig, vilket de dock löste på ett mycket kreativt sätt - hårspray! sedan hade dom tydligen ingen tändare utan de kom upp till oss och fick låna en, sedan tog det kanske en kvart för dem innan de kom tillbaka med den... hur lång tid kan det ta att tända på en engångsgrill liksom ^^ men ja, de verkade väl ha roligt, och det var rätt kul när de sa "det är dom som var med i gaycamp!". hoho, vilken kändis man har blivit. nästan som darin.
jag måste säga att jag inte avundas deras ålder, eller inte deras ålder så mycket som de förväntningar, eller vad man ska säga, man idag som fjortonåring har på sig. de ovan nämnda tjejerna och killarna diskuterade ett antal gånger under vår vistelse hur gott det var med cigaretter och hur mycket man röker och att öl är så hiimla gott och man har testat det och det och det... inte konstigt att tjejer i den åldern ser ut att ha en kaka i ansiktet bestående av alldeles för mörk foundation och måste springa omkring med för små linnen, pushup-bh osv... hur lätt kan det vara att vara tvungen att bete sig som en vuxen när man fortfarande är ett barn för att känna att man passar in i dagens mall av hur man ska vara? hur ska man kunna veta vad man själv vill när man får tusen olika påståenden om hur man ska vara, hur man kan bli coolare, mer omtyckt, smalare, snyggare, mer älskad? det är klart att man vill bli bättre och kan en cigarett få en att bli det, inte f-n låter man bli att ta den.

jag har aldrig gått igenom det här "stadiet" eftersom jag hittade kompisar jag var trygg med och som var trygga med mig, jag behövde aldrig känna att jag inte dög som jag var eftersom jag hade underbara föräldrar och vänner som tyckte om mig för den jag var. därför kan jag väl egentligen inte snacka om hur en sån här människa, eller ett sånt här barn rättare sagt, har det eller varför hon gör som hon gör. jag önskar bara att jag kunde säga till varenda fjortonåring att sålänge man är sig själv så kommer man att gå precis så långt som man själv vill. lyckas man strunta i vad andra säger till en vad man vill vara så får man en otrolig både självkänsla och självrespekt. självförtroendet tycker jag är en helt annan sak, jag har ett relativt dåligt självförtroende pga en massa saker, men jag har ändå ett visst mått av självkänsla eftersom jag har hittat det jag tycker om att göra, vilka människor jag trivs med och vilka begränsningar/möjligheter jag har. lyckas man bygga upp sin självkänsla tror jag att man till större del kan ignorera sitt dåliga självförtroende och trots det våga göra, tycka och vilja det man, eh ja, vill.

lagom flummiga tankar av en tanya i behov av en kopp grönt te.. godnatt gott folk.

Jag vill kunna dansa streetdance
Jag vill kunna fotografera
Jag vill ta mig tid och ork att spela fiol igen
Jag vill vara bättre på att hålla kontakten med vänner
Jag vill sluta älta saker så förbannat mycket
Jag vill vara vig
Jag vill bli Mikael Nyström
Jag vill ha pengar
Jag vill bli kär
Jag vill ha något att göra
Jag vill ta studenten NU
Jag vill bo I Göteborg
Jag vill resa
Jag vill ha mer tid
Jag vill få styrka att sluta äta godis
Jag vill... ja

Gaah, jag håller på att bli tokig.. det känns som att jag aldrig har något att göra när det hela tiden finns något att ta tag i, något som kan bli bättre eller förändras eller vadsomhelst. Eller kan det det? Det kanske bara är till att acceptera hur det är och göra det bästa av vad som är kvar.. fast det är ju inte det jag vill?!

Herregud, jeg vet inte ens vad jag skriver.. detta är väl ett sånt där moment of weakness som man säger.. men det löser sig, som nån sa en gång för längesen, apropå ingenting alls egentligen.  Och apropå ingenting alls, guuud vad jag saknar dansen..! Håller på att förgås.. men jag kommer ändå inte ha tid till det snart, får ta och springa istället. Sålänge man stretchar efteråt så ger det ju ungefär lika mycket som en danslektion.. träningsmässigt.. eller inte... herregud vem försöker jag lura? Herregud. Nu får jag ta och sluta skriva innan hela jag imploderar...

Godnatt med er iallafall.