rapsodi

det känns som att alla bara försvinner just nu, alla sprider ut sig över sverige och övriga världen och man kommer verkligen inte kunna träffa alla lika mycket som tidigare. jättetråkigt verkligen. och att säga hej då är verkligen bland det värsta jag vet, jag har typ fått igång nån försvarsmekanism så jag typ stänger av alla känslor när massa sånt jobbigt kommer. man får helt enkelt tänka att livet tar oss dit vi vill och förhoppningsvis och antagligen ses vi igen.

för att citera jonas gardell (inte ordagrant, men) så i slutänden har man bara sig själv att komma tillbaka till, alla andra är "bara" människor som man antingen kan vara glad över att man fått lära känna eller människor som iallafall påverkat en på något sätt, i någon riktning. man får vara glad för den tid man har tillsammans och ta hand om den, mer än så kan man inte göra och man får väl på något sätt lära sig att acceptera det.

angående dansgrejen, jobbar på ny design, men tar en stund att klura ut allt... nån kunnig får gärna hjälpa mig så går det säkert snabbare, men annars får ni hålla er till ståls eller vad man säger ;)

godnatt på er, hörs imorgon.