tankar...
På grund av en uppgift jag har kvar i religionen där man ska skriva om hur man ser på Gud typ så har jag börjat tänka på vad jag ska skriva. För jag kan verkligen inte komma fram till vad jag tror, eftersom jag definitivt inte tror på en personifierad "Gud" eller nåt liknande, men jag är ju inte någon ateist heller... eller är det det jag är? Jag vet verkligen inte. För att tro på Gud och Jesus och vatten som förvandlas till vin och så vidare och så vidare har jag nog aldrig kunnat göra, för hur fasiken är det möjligt? Visst, Jesus fanns säkert, men seriöst, kan man inte se på att han gick på vatten som bildligt och inte bokstavligt? Vilket är mest troligt liksom? Och att dessa religioner sedan styr människors vardag på ett ibland ganska hemskt sätt förstår jag inte hur det kan vara tillåtet. Som i Afghanistan till exempel, där talibanerna hänvisade till islam när de förbjöd kvinnor att gå utanför sina hem, kultur i alla dess former och lät människor som inte kunde få mat gå hungriga, för Gud mättar minsann de som är rättfärdiga mot honom. Vad är det för sjuk hierarki??
Och att man ska tro på något så ogripbart som en gud, att Han ska rädda världen, Han ska skapa fred, Han kommer göra alla människor rika och HAN kommer göra att ingen längre behöver lida. En Någon som ingen i hela världen någonsin har sett, alltså sett bokstavligt talat, självklart kan man se vadsomhelst i uppenbarelser, men förlåt men.. hur trovärdiga är då dessa..? Det känns som att man istället för att ta tag i de verkliga problemen förskjuter allt över på Gud och hoppas att han kommer lösa problemen som Vi dragit på oss. Står det inte klart och tydligt i Bibeln att Gud har tagit avstånd från människorna och identifierar sig inte längre med dessa, än mindre lägger sig i vad som händer med deras planet? Varför ska man då förlita sig på honom?
För även om jag fattar att vissa säkert tar illa upp av det jag nu skriver och tycker att det inte alls är så och att jag är dum i huvudet och inte fattar någonting så kan jag säga till mitt försvar att jag visst fattar. Jag förstår att t ex kyrkan säkert är en underbar att träffa människor på, jag förstår att det kan bli en trygghet för de som inte har mycket annat att känna trygghet hos, jag förstår att det säkert skänker en viss grad av hopp och inre frid att känna att någon förstår en och lyssnar på en, jag förstår att religion och tro kan medföra allt detta. Jag beundrar verkligen människor som kan hänge sig något såpass inte påtagligt (eller ja.. för mig inte påtagligt) och jag respekterar verkligen att de tror på det de tror på, vad det nu än må vara. Men när det går till överdrift och gör att folk tappar fotfästet kan jag inte säga att jag tycker att det är okej längre, och särskilt inte när någon särskild religion ska ha inflytande över hur ett samhälle fungerar.
Förlåt, vara bara tvungen att spy lite.. men jag tycker verkligen så och jag hoppas att jag inte har skrivit något som är helt galet eftersom jag aldrig orkar läsa igenom inläggen jag skriver, eftersom jag ju alltid är så genomtänkt!! Eh.. men ja.. håll till godo med dessa nattankar och tänk på att jag verkligen inte vill trycka ner någon, jag låter er ha era åsikter sålänge ni låter mig ha mina.. för det mesta iallafall ;)
Hörs!
Och att man ska tro på något så ogripbart som en gud, att Han ska rädda världen, Han ska skapa fred, Han kommer göra alla människor rika och HAN kommer göra att ingen längre behöver lida. En Någon som ingen i hela världen någonsin har sett, alltså sett bokstavligt talat, självklart kan man se vadsomhelst i uppenbarelser, men förlåt men.. hur trovärdiga är då dessa..? Det känns som att man istället för att ta tag i de verkliga problemen förskjuter allt över på Gud och hoppas att han kommer lösa problemen som Vi dragit på oss. Står det inte klart och tydligt i Bibeln att Gud har tagit avstånd från människorna och identifierar sig inte längre med dessa, än mindre lägger sig i vad som händer med deras planet? Varför ska man då förlita sig på honom?
För även om jag fattar att vissa säkert tar illa upp av det jag nu skriver och tycker att det inte alls är så och att jag är dum i huvudet och inte fattar någonting så kan jag säga till mitt försvar att jag visst fattar. Jag förstår att t ex kyrkan säkert är en underbar att träffa människor på, jag förstår att det kan bli en trygghet för de som inte har mycket annat att känna trygghet hos, jag förstår att det säkert skänker en viss grad av hopp och inre frid att känna att någon förstår en och lyssnar på en, jag förstår att religion och tro kan medföra allt detta. Jag beundrar verkligen människor som kan hänge sig något såpass inte påtagligt (eller ja.. för mig inte påtagligt) och jag respekterar verkligen att de tror på det de tror på, vad det nu än må vara. Men när det går till överdrift och gör att folk tappar fotfästet kan jag inte säga att jag tycker att det är okej längre, och särskilt inte när någon särskild religion ska ha inflytande över hur ett samhälle fungerar.
Förlåt, vara bara tvungen att spy lite.. men jag tycker verkligen så och jag hoppas att jag inte har skrivit något som är helt galet eftersom jag aldrig orkar läsa igenom inläggen jag skriver, eftersom jag ju alltid är så genomtänkt!! Eh.. men ja.. håll till godo med dessa nattankar och tänk på att jag verkligen inte vill trycka ner någon, jag låter er ha era åsikter sålänge ni låter mig ha mina.. för det mesta iallafall ;)
Hörs!
Kommentarer
Trackback
