lycka
alltså, barn är verkligen helt underbara. Vi hade avslutningsuppvisning idag med Funkykidz nere i Halmstad, och gud vilken upplevelse! Kom dit en halvtimme innan för att gå igenom detaljer, och sedan kom barnen. Sååå roligt var det! Vi skulle gå ut och hämta våra grupper i foajén och sedan gå in med dem för att ha ett litet genrep innan föreställningen. Det var kaos ett tag där verkligen. Det var bara tre från äldre gruppen som hade kommit när det gått typ tio minuter så jag blev liiite orolig, och de små barnen var bara på alla olika sätt man kan tänka sig. En hade ont i magen av någon oförklarlig anledning (nervositet) vissa sken som ljus hela tiden, någon var jättegrinig och ville bara vara med mamma, vissa frågade saker hela tiden bara för att allt var så spännande och vissa behövde gå på toa tiotusengånger. Så satt de på stolarna och det var jättejobbigt att vänta och var är mamma och jag har ingen jacka och jag har fortfarande ont i magen och var är funkybjörnen och när ska vi dansa och vilka ska uppträda ochsåvidareochsåvidare.
Och så började föreställningen, och de fick äntligen någonting att koncentrera sin otålighet på. Det flöt på, och när det var mina barns tur så var allt löst. Ingen var kissnödig, ingen var ledsen och alla ville bara upp på scenen. Hon som hade ont i magen sa på vägen upp med sin vanliga underbart glada stämma att hon hade inte ont i magen längre, och jag kunde inte låta bli att bli helt varm inuti (den ungen alltså, gladare får man leta efter!). Jag stod nedanför scenen och kunde inte sluta le medan jag visade dem hur de skulle dansa och var de skulle vara. Allt var bara underbart. Och så kom andra gruppen, de lite ändre som bara var sju stycken, och skulle dansa sin rockdans (PINK people, that's rock!) och de var sååå duktiga! Vissa hade haft problem med utstrålningen, men när de kom upp på scen släppte allt och de tog ut alla rörelser precis så mycket som jag hade tjatat om. Sinnessjukt roligt, jag kunde inte sluta le verkligen.
Herregud, man kanske skulle se till att bli gravid. Skit i vem killen är, bara jag får en liten unge som kan få vara bara min!
Nej, det vill jag verkligen inte, men jag längtar till den dagen kan jag säga.
Hörs
Och så började föreställningen, och de fick äntligen någonting att koncentrera sin otålighet på. Det flöt på, och när det var mina barns tur så var allt löst. Ingen var kissnödig, ingen var ledsen och alla ville bara upp på scenen. Hon som hade ont i magen sa på vägen upp med sin vanliga underbart glada stämma att hon hade inte ont i magen längre, och jag kunde inte låta bli att bli helt varm inuti (den ungen alltså, gladare får man leta efter!). Jag stod nedanför scenen och kunde inte sluta le medan jag visade dem hur de skulle dansa och var de skulle vara. Allt var bara underbart. Och så kom andra gruppen, de lite ändre som bara var sju stycken, och skulle dansa sin rockdans (PINK people, that's rock!) och de var sååå duktiga! Vissa hade haft problem med utstrålningen, men när de kom upp på scen släppte allt och de tog ut alla rörelser precis så mycket som jag hade tjatat om. Sinnessjukt roligt, jag kunde inte sluta le verkligen.
Herregud, man kanske skulle se till att bli gravid. Skit i vem killen är, bara jag får en liten unge som kan få vara bara min!
Nej, det vill jag verkligen inte, men jag längtar till den dagen kan jag säga.
Hörs
Kommentarer
Postat av: Kajsa
Åh vad du är underbar, skrattade gott när det där sista kom, så pang på liksom, let's get pregnant! ^^
Gud vad kul att det gick så bra, du är bäst!
Kraaam! <3
Trackback
