Så började även Tanya blogga ^^
Jaa, som oerfaren bloggerska är jag inte säker på var jag ska börja...
Jag kan börja med att berätta om något som påverkat mitt liv och förändrat mig som person, nämligen föreställningen Gaycamp där jag medverkade som en av huvudrollerna. Föreställningen Gaycamp handlar om ett läger dit föräldrar har skickat sina barn för att de ska bli "botade" från sin homosexualitet. Lägren med samma namn gå ut på exakt samma sak och är ett fenomen som kommer till Sverige nu i sommar, tidigare har dessa läger endast förekommit i USA. Jag får ta och citera det som står i programbladet när jag får ork vid något senare tillfälle, det är en väldigt bra beskrivning av både föreställningen och dagens situation...
Iallafall så har min medverkan i denna föreställningen påverkat mig otroligt mycket, det känns som att jag utvecklats otroligt mycket, mitt sätt att se på hur man ska uppfatta sig själv har förändrats och nu när denna intensiva period i mitt liv är över så känner jag ett otroligt stort tomrum. Det är nog en av anledningarna till att jag började blogga just ikväll. Egentligen borde jag göra läxor om jag ska göra något, jag lät bli att följa med på en fest som säkert är grymt rolig för att jag drunknar i läxor, men ändå kan jag inte styra mina tankar såpass mycket att jag lyckas koncentrera mig på Afghanistans historia och politiska maktkamp.
Alla händelser den senaste månaden har förändrat mig otroligt mycket, och det är nästan enbart tack vare de människor jag lärt känna under det halvår (år?) som vi spenderat tillsammans. Antagligen har jag inte berättat för människorna i Gaycamp hur mycket var och en av dem har påverkat mig och vilket starkt intryck alla har gjort på mig eftersom jag aldrig vet hur jag ska formulera mig, jag känner mig bara klyshig och falsk på något sätt när jag skriver massa sånt... men ni vet att inget kan ändra på det som vi har, för vi hör ihop, så mycket annat finns inte att tillägga.
"Tröttnar du aldrig på att vara en sån jävla klysha?"
"Sa modebloggaren!"
(Internt, kunde inte låta bli att tänka på det)
Nu fick jag skrivit av mig lite.. kanske kommer jag kunna somna med en tanke mindre av alla de tusen som finns inatt.
Bild tagen med Anna Winbergs kamera med Julia Mjörnstedt som fotograf. Nässtan hela gänget, ett fåtal undantag. Kära familj.
Natti
Jag kan börja med att berätta om något som påverkat mitt liv och förändrat mig som person, nämligen föreställningen Gaycamp där jag medverkade som en av huvudrollerna. Föreställningen Gaycamp handlar om ett läger dit föräldrar har skickat sina barn för att de ska bli "botade" från sin homosexualitet. Lägren med samma namn gå ut på exakt samma sak och är ett fenomen som kommer till Sverige nu i sommar, tidigare har dessa läger endast förekommit i USA. Jag får ta och citera det som står i programbladet när jag får ork vid något senare tillfälle, det är en väldigt bra beskrivning av både föreställningen och dagens situation...
Iallafall så har min medverkan i denna föreställningen påverkat mig otroligt mycket, det känns som att jag utvecklats otroligt mycket, mitt sätt att se på hur man ska uppfatta sig själv har förändrats och nu när denna intensiva period i mitt liv är över så känner jag ett otroligt stort tomrum. Det är nog en av anledningarna till att jag började blogga just ikväll. Egentligen borde jag göra läxor om jag ska göra något, jag lät bli att följa med på en fest som säkert är grymt rolig för att jag drunknar i läxor, men ändå kan jag inte styra mina tankar såpass mycket att jag lyckas koncentrera mig på Afghanistans historia och politiska maktkamp.
Alla händelser den senaste månaden har förändrat mig otroligt mycket, och det är nästan enbart tack vare de människor jag lärt känna under det halvår (år?) som vi spenderat tillsammans. Antagligen har jag inte berättat för människorna i Gaycamp hur mycket var och en av dem har påverkat mig och vilket starkt intryck alla har gjort på mig eftersom jag aldrig vet hur jag ska formulera mig, jag känner mig bara klyshig och falsk på något sätt när jag skriver massa sånt... men ni vet att inget kan ändra på det som vi har, för vi hör ihop, så mycket annat finns inte att tillägga.
"Tröttnar du aldrig på att vara en sån jävla klysha?"
"Sa modebloggaren!"
(Internt, kunde inte låta bli att tänka på det)
Nu fick jag skrivit av mig lite.. kanske kommer jag kunna somna med en tanke mindre av alla de tusen som finns inatt.
Bild tagen med Anna Winbergs kamera med Julia Mjörnstedt som fotograf. Nässtan hela gänget, ett fåtal undantag. Kära familj.
Natti
Kommentarer
Postat av: Malledenballe
Jag är härmed din trogne läsare vackra människa :)
Postat av: andrea
kära familj<3
läser gärna din blogg tanya (L)
Postat av: Anna W
Vi är världens bästa!
Postat av: Rooonja
Ser fram emot att följa din blogg, Tanya!
För vi hör ju ihop! xD <3
Trackback
