rapsodi

seriöst, det programmet är helt galet!! blir man någonsin hälften så duktig som de som dansar där så är man lycklig. alltså, det går liksom inte ens att säga vem som är sämst, för så fort jag har bestämt mig för någon jag inte gillar så kommer nästa dansnummer och så sitter man och gråter liksom!!

bästa danserna ikväll:

melissa och ades moderna dans som handlar om en kvinna med bröstcancer. say no more.

jeanine och brandons pop-jazz-dans. samspelet är heelt otroligt!

 som domarna sa efteråt: det är så starkt jobbat att jeanine lyckades hålla samma takt som brandon. hans styrka är verkligen enorm! och hon är helt fantastisk. tror jag är lite förälskad i den kvinnan.
och seriöst, jag satt och grät efter melissa och ades nummer, helt sinnessjukt. och jag gillade inte ens melissa innan i programmet, men det var heelt sjukt bra.

tittar man på dessa två nummer så fattar man hur mycket man kan förmedla bara genom att använda sin kropp. det känns inte ens som att man behöver några ord om man kan uttrycka sig på detta sättet. och fatta - egentligen - hur mycket skickligare det är att med enbart kroppen som intrument förmedla samma saker som en skådespelare gör på en scen. det är så mycket lättare att gömma sig bakom ord som skådespelare eftersom man trots allt säger de ord som ska bli sagda. det är väl också det som skiljer bra skådespelare från dåliga i och för sig, bra skådespelare behöver inte ens säga något. så just dessa två konstformer är grymt lika varandra, när man tänker på det. och det är väl antagligen därför det inte spelar särskilt stor roll för mig om jag blir dansare, skådespelare eller musikalartist, eftersom alla handlar om att uttrycka känslor, det är bara olika medel för att nå samma mål. och det känns rätt bra att veta.

det var kvällens filosofiska tankar. enjoy. hörs imorrn. natti.